Mer är mer… Maximal upphetsning på racerbanan och grymt rolig på vägen, det är Ducatis mål med senaste upplagan av Streetfighter V4s som är uppdaterad på flera punkter. Anders Bröms har provkört.
Platsen för världslanseringen med provkörning av nya Streetfighter är Almeriabanan i sydöstra Spanien, som visade sig från sin bästa sida med 23,2 grader och klarblå sol.
Det är med vackerhet och brutalitet i samma paket som streetfighter har tagits fram i starkt samröre med syskonmodellen Panigale V4 där man delar chassi, motor och elektronik bland annat. På presskonferensen berättar Domenico Leo som är chef för produkt-marknadsföringen stolt att Ducati absolut inte bara har plockat av kåporna utan det rör sig om ett gediget framarbetat recept för att få fram den rätta streetfighter-formulan.
Effekt och viktförhållandet är galna 1,3 hästkraft per kilogram och den 90-gradiga V4an på 1103 cm3 uppges leverera 214 hästkrafter vid 13,500 varv per minut och maximalt vridmoment på 120 Nm vid 11,250 varv per minut. Den uppdaterade effekten uppnås med ett variabelt insugssystem (VIS) och nya kamaxlar. I och med dessa nyheter så når man topprestanda men även en användarvänlig karaktär även för gatåka.
För den som tycker effekten är i klenaste laget, kan då lägga till ett hel-rörssystem med högt dragna dubbla ljuddämpare i GP-style från slovenska Akrapovic på orderblocket som dessutom sänker vikten med 6,6 kilogram och adderar ytterligare 12 hästkrafter för maximala 226 vid 13,750 varv per minut och ett vrid på 127Nm vid 11,250 varv per minut. Ljudet som ger sig tillkänna från original-dämparna är helt okej på lite högre varv trots Euro 5+ reglementet. Men Akra-systemet gör säkert mumma för den ljudfrälste.
Ny kylare är på plats för att säkerställa en god arbetstemperatur och även kanaler för att få bort den varma luften från förarmiljön. Stabilare och lättare har det MotoGP-besläktade chassit blivit, genom en mycket elegant designad i mina ögon dubbelarms-sving som är ihålig och sparar drygt 3 kilogram. Samtidigt har Ducatis designers forskat fram ett optimalt flex” hos just svingarmen och ramen för effektivare, snabbare kurvhantering, acceleration och grepp in och ut ur kurvorna. Huvudramen uppges vara 1 kilo lättare och torrvikten stannar på 189 kilogram.
Styrgeometrin har omarbetats någon millimeter för stabilare högfarts-uppträdande. Förarmiljön passar mina 180cm som handen i handsken, och är något omarbetad med fotpinnarna placerade 1cm längre in och något lägre och längre fram för god markfrigång. Styret är placerat 1cm närmare föraren. Även tanken som rymmer 16 liter är omdesignad för bästa knäslut och rörelsefrihet. Förutom en bekvämare placering av fotpinnarna så har streetfightern en tjockare stoppning i sadeln än Panigalen för bekvämare landsvägskörning. Sitthöjden är på 845 millimeter och hjulbasen 1496 millimeter.
S-modellen är såklart utrustad med Sveriges stolthet - Öhlins högteknologiska elektroniskt styrda Smart EC3.0 system med tillhörande NIX 25/30-framgaffel och TTX36-stötdämpare som hela tiden känner av och anpassar sig till underlag och körstil. Dessutom finns funktionen Cruise Detection som anpassar komforten på landsvägsturen.
Electroniken som också den har motoGP-DNA med nya Ducati Quick Shift DQS 2,0 är grymt exakt både upp- och nedväxlingarna genom en ny sensorteknik. Ducati Power Launch DPL finns också på plats för riktigt snabba starter. Vidare så kommer modellen med Ducati Vehicle Observer DVO som med sina 70 sensorer ser till att den åttastegade Ducati traction Control DTC, Ducati Slide Control DSC och nya Ducati Wheelie Control DWC jobbar tillsammans för optimal hantering i alla situationer.
Som förare har du fyra motoreffektlägen till förfogande - Full, High, Medium och Low. Raceläget för bana, Sportläget för kurviga landsvägen, Roadläget för landsvägen och Wet-läget för regnanpassning med lägre effekt och mindre vridmoment. Allt detta styrs från den nya 6,9 tums TFT-skärmen som har anpassningar till bana eller landsvägkörning.
Tillval är Ducati Multimedia System DMS och Turn by Turn-navigering för den smarta telefonen även cruise control och TPMS däcktryckskontroll och USB-port. När det blir dags att reducera farten så har Ducati valt att använda de nya 4-kolvs Brembo Hypure monoblock-oken som inte bara är lättare utan även leder bort värmen effektivare. Fram finner vi dubbla bromsskivor på 330millimeter vardera, bakbromsen är av tvåkolvsmodell och skivan mäter 245 millimeter. Till detta har bromsupplevelsen belönats med det nya Race broms e CBS-systemet, som för den som inte är så bra på att använda bakbromsen får hjälp på traven då systemet även aktiverar bakre bromsoket och ökar på stabiliteten i ingångar till kurvor och även tillåter kontrollerad drifting.
På designavdelningen har de jobbat vidare på streetfighterns hårda moderna formspråk och nya LED-”ögon" i fronten lyser upp framfarten och diskret snygga c-formade bakljus visar alla man kör om var skåpet ska stå. Snygga fördelen vid bankörning är att man inte behöver missgynnande backspeglar eller skylthållare. Det som skiljer S-modellen från Standard är fjädringskomponenterna där S-modellen kommer med Showas fullt justerbara framgaffel och Sachs stötdämpare bak. Fälgarna är av gjuten typ medan S-modellen stoltserar med smidda aluminiumfälgar och ett lättare litiumjon-batteri. Dessa skillnader bantar vikten med 2 kilogram. Det finns även extra godisfälgar i GP-style som sänker vikten ytterligare med 2,17 kilogram. Utväxlingen skiljer sig 15/42 kuggar gentemot Panigalens 16/41.
Körupplevelsen är total. Jag har tyvärr inte kört nya Panigale V4 men hade förmodligen inte kört fortare med den då jag känner mig väldigt hemma i sadeln med upprätt körställning. Trots mycket frisk vind så konstaterar jag att den är väldigt stabil och spårsäker i fart + 250 km/h. Jag håller full gas ut ur den snäva kurvan innan bakrakan på Almeriabanan, och över 8000 varv per minut blir jag euforisk och ett fånigt leende gömmer sig i hjälmen. Upp till över 13000 varv per minut och framhjulet vill bara uppåt i luften, men wheelie-controllen håller ner det effektivt. Även de uppdaterade dubbla vingarna som trycker ner framhjulet (45 kilogram i 270 km/h) gör sitt bästa för att behålla asfaltskontakten då det är dags att peta i nästa växel i den 6-växlade lådan som sömlöst bara skjuter i. I det här läget är det bara till att hålla i sig så mycket man orkar tills det är dags att dosera bromskraften inför nästa böj, med enkelt grepp för att inse att det är bara att knipa med knäna och hålla emot så mycket man orkar i motsatt riktning. Och ja, det blev träningsvärk i båda armvecken dagen efter bankörningen.
Det här är inte bara en hoj för den som gillar röda motorcyklar. Det är för entusiasten som vill ha det extrema med race-DNA och grym design direkt från tävlingsbanan och kanske lägger en del tid där. Det är ändå en lättkörd hoj med oanad prestanda och körglädje. Jag frågar en av Ducatis medarbetare om toppfarten men han bara skakade på huvudet och sa att ”vi pratar aldrig om det – mätaren är graderad till 299” - end of discussion.
LÄNK : Mer om Ducati Streetfighter V4S - 2025
