Hur håller man humöret uppe så här års när regn, dimma och allmänt ruskväder kopplat ett stabilt livtag på den skandinaviska halvön och vårsolen känns mer avlägsen än någonsin? Vi hojåkare har lyckligtvis ett betydligt roligare alternativ till terapisoffor och pillerburkar, nämligen att dra till Sydeuropa för att köra lite båge. Hörde vi någon säga tidskrävande, krångligt och dyrt?
Stigarna i Spanien är inte bara kurviga, de är backiga också.
Stort utbud
FEL, FEL, FEL... som salige komikern och mc-entusiasten "Brasse" Brännström brukade uttrycka sig i det där barnprogrammet som innehöll ett oräkneligt antal myror och elefanter. En snabb sökning på nätet visar att det finns mer än ett hundratal alternativ för den som vill köra guidade mc-turer under vintern på asfalt eller grus i det geografiska området mellan Rumänien och Portugal. Precis som alltid går det naturligtvis att göra en sådan upplevelse hur dyr som helst, men vi frågade oss på redaktionen vad som kan ge den mest intensiva mc-upplevelsen i relation till kostnad och ansträngning? Efter en stunds dividerande trodde vi oss vara något på spåret. I rent konsumentupplysande syfte (givetvis) skickade vi sedan vår flygande frilansare till Andalusien för att hänga på ett löst sammansatt gäng av västsvenska hojåkare med blandad mc-bakgrund. Uppdraget blev att utforska de spanska bergen på endurohoj för att se vad som dolde sig bakom de glättiga bilderna och storslagna löftena på uthyrarnas hemsidor.
Basen för Toro Trails är en fastighet som rymmer 12 gäster. Där man bor man i trebäddsrum av god standard med dusch och toalett på rummen. Stämningen är minst sagt familjär eftersom ägaren Lyndon bor på övervåningen och delar frukostbuffé, tv-soffa etc. tillsammans med sina kunder.
Toro Trails
De flesta av de nio svenskarna i gruppen är "newbies" beträffande det här hyrformatet. De gäller emellertid inte vår reseledare Fredrik Jacobsson som ägnat senare delen av sitt vuxna liv åt att åka runt i världen på allehanda offroad-äventyr. Är det någon som därför har goda insikter i vad som är viktigt att tänka på när man hyr mc så är det han. På Fredriks inrådan har vi valt en researrangör som heter Toro Trails som har sin bas i staden Alhaurin el Grande, 30 minuters bilväg ifrån flygplatsen i Malaga. Firman är en av de äldre i branschen och har bedrivit sin verksamhet i mer än 20 år. Grundare och ägare är engelsmannen Lyndon Foster. En bankman som efter 16 år i den brittiska finansbranschen, där han bl.a. drev aktiemäklarfirma med flera anställda, beslöt sig för att göra ett karriärbyte modell större. Något mindre lukrativt måhända, men betydligt lyckligare i själen ägnar han nu elva månader om året åt att ta emot gäster och tillhandahålla mc-upplevelser i Spanien, Portugal eller Marocko beroende vilket paket kunderna valt. Till sin hjälp har han en handfull anställda som hjälper till med alltifrån hotellverksamheten till att meka på fordonsflottan och tur-guida.
Spänd förväntan inför första dagens körning och inte minst tilldelningen av hojar utanför garaget.
Gratis lånekläder
Efter att ha betalt in 3377 svenska riksdaler i direkt anslutning till vår bokning hösten 2023 och sedan ytterligare 8628 kronor en månad innan avresan sätter jag mig på direktflyget ner till Malaga ifrån Landvetter i början på november. Vi har valt ett tredagarspaket där vi utgår ifrån Toro Trails basecamp, men körde i olika riktningar varje dag. Med viss oro har vi följt nyhetsrapporteringen från stormen i Valencia-trakten veckan innan, men de värsta översvämningarna ska nu vara på tillbakagång enligt uppgift. Fyra timmar efter att landningsställen fällts in under mig blir jag upplockad av Toro-personalen utanför entrén på flygplatsen. En stund senare är jag även inkvarterad i tre-bäddsrummet på Torobasen tillsammans med Fredrik och Stefan. Efter att nästa morgon ha ätit en typisk brittisk frukost ägnas en halvtimme åt att prova ut utrustning till hela gruppen som nu också fått sällskap av två britter som bokat in sig på sista minuten-platser. Skyddsutrustningen som tillhandahålls är ren och fräsch, samt av helt okey kvalité ifrån kända tillverkare. Det som omfattas är cross-stövlar, knäskydd, handskar, crossbyxa, crosströja, komplett skyddsjacka, hjälm, glasögon samt en ryggsäck för vattenflaska. Alla som kört offroad vet att slitaget på kläderna kan vara ganska högt och dessutom är det skönt att bara behöva åka med handbagage på flyget för den som vill. En fin bonus att slippa släpa på egen körutrustning med andra ord.
Vissa passager är knepigare än andra, men för den som inte vill hoppa över så kan man köra under...
De våldsamma skyfallen har grävt stora hål i bergssidorna på många ställen vilket gör körningen mer teknisk än vanligt.
Nivåindelning av gruppen
Med tre guider på elva personer blir vi sedan nivåindelade beroende på körskicklighet och uthållighet. Maskinmaterialet består uteslutande av Husqvarna fyrtakts enduromaskiner på 250cc och 350cc. Även några Husky tvåtaktare tillhandhålls för dem som föredrar det. Hojarna vi tilldelas är av årsmodell 2023 och 2024 och väl underhållna. Trots att min trefemtio gått ganska många hundra timmar känns den motormässigt pigg, samt rak och fräsch i chassit. Att företaget tar maskinunderhållet på allvar bekräftades av att vi bara kommer att få ett enda driftstopp i hela gruppen under alla tre dagarna. Detta trots bitvis ganska stökig körning i eländig terräng. Ytterligare ett faktum som understryker seriositeten hos Toro Trails är att man trots kostanden valt att enbart använda mousse i däcken. Något som besparar många onödiga stopp på grund av punktering i den steniga terrängen.
När bäckfåran inte är framkomlig längre får man ta sig upp på bankerna längs med sidorna i stället.
Spanska bergsstigar
Körupplevelsen på de "single trails" som används i de spanska bergen runt Malaga kan bara beskrivas med ett ord; magisk! Så gott som alla transportsträckor är eliminerade och de erfarna guiderna lägger sig på precis den nivå där flertalet i gruppen utmanas att utveckla sin körförmåga på hinder som vi i förväg är tveksamma till om vi ska klara av. Eftersom man får heja och hjälpa fram varandra där passagerna blir i tuffaste laget svetsas gruppen snabbt samman, oavsett hur väl man känner varandra sedan tidigare. Vår gruppledare, Alejandro Medina, som tävlat i roadracing på VM-nivå (Moto2 och MotoE), men nu sadlat om till Hard Enduro där han ställt upp i flera VM-tävlingar under 2024, tar oss till platser där jag aldrig skulle försökt ge mig på att köra motorcykel om jag varit ensam.
Mer vatten än vanligt i det spanska landskapet stoppar inte en nordbo...
...men väl en spansk guide.
Bortspolade vägar
Generellt kan sägas att de spanska bergen är just bergiga och jag har aldrig tidigare varit i närheten av sådana uppförs- och nedförsbackar som vi tar oss fram över här nere. För vår grupp blir situationerna ibland lite extra spännande eftersom det kraftiga ovädret spolat bort vissa av de stigar som brukar användas. Något som betyder att vi tvingas hitta nya platser att ta oss fram på. För övrigt talar nog bilderna bäst för sig själva när det gäller körningen som erbjuds.
Lunchställena är valda med omsorg för att erbjuda både bra mat och vacker miljö. Allt ingår i resan.
Landskapet bjuder på annorlunda, men vackra vyer för den som mest är van vid svenska skogar.
Vilka förkunskaper?
Hur mycket tidigare körerfarenhet krävs då för att våga boka in sig på några dagars enduro-körning med Toro Trails? Egentligen ingen alls, eftersom guiderna knappast skulle lämna kvar någon kund vind för våg i terrängen efter dagens övningar. Däremot behövs nog viss grusvana, och helst att man någon gång lyckats baxa sig runt en normal svensk endurobana utan att drabbats av självmordstankar, för att man på allvar ska uppskatta upplevelsen. En tendens till kvarvarande grundkondition är heller ingen nackdel när de körtekniska färdigheterna brister. Det är emellertid inte i närheten av lika jobbigt som att exempelvis köra GGN eller Ränneslätts-loppet.
Att träffa på en herde som vallar sin boskap fritt i terrängen är ingen omöjlighet, men ingen uppvisar några sura miner.
Att köra nedför kan vara minst lika knepigt som att köra uppför.
Maxad körupplevelse
Om man fyller grundkraven ovan så är det svårt att förställa sig en mer maxad upplevelse på två hjul i förhållande till den egna arbetsinsatsen. Körningen pågår mellan 09:30 och 18:00 varje dag med uppehåll för kaffepaus på förmiddagen och lunch på eftermiddagen, och på den tiden hinner man ungefär 10 mil per dag. Vid återkomsten till basen är de flesta, oavsett färdighetsnivå, fysiskt möra och ofta ganska adrenalinstinna efter att ha provat saker som man kanske aldrig gjort på hoj tidigare. En förutsättning för att man ska våga ge sig i kast med alla utmaningar är att firman man hyr av, likt Toro Trail, inte debiterar något extra för eventuellt uppkomna skador på hojar eller kläder. Ett tips är alltså att vara noga med att undersöka dessa villkor i hyresavtalet. Efter dagens övningar tas hojarna om hand för översyn och görs klara för nästa dagsetapp utan att kunden behöver lyfta ett finger. Den som likt undertecknad per definition är allergisk mot charterupplägg där man daddas av reseledare från morgon till kväll bör tänka om. Stigarna och vägarna som används är omöjliga att hitta och binda ihop på samma effektiva sätt för någon som inte är från trakten. Dessutom är det fantastiskt praktiskt att ha en guide är bättre än en själv på att köra hoj när man sitter fast i en ravin utan möjlighet att komma varken framåt eller bakåt.
Fredrik Jakobsson (till vänster) och undertecknad (till höger) tar farväl av vår guide Alejandro "Alx" Medina som med sin tävlingserfarenhet från både Road Racing-VM och VM i Extrem-enduro visade sig vara svår att köra ifrån oavsett underlag.
Definitiv mersmak
Priset då? Visst kanske 12 000 kr kan låta som mycket pengar för tre dagars körning. Om man däremot betänker att det även omfattar boende inklusive frukost och lunch så kvarstår egentligen bara resan tur och retur till Malaga som enda tvingande utgift. Inga dolda avgifter förekommer för transfer, försäkringar eller likande som man så ofta känt sig lurad av i andra semestersammanhang. Efter totalt fem dagars frånvaro är vi åter hemma i ett Sverige som förbereder sig på att gå i vinteride. Själva är vi dock en upplevelse rikare som kommer att hålla oss varma tills vårsolen tittar fram igen. Ett mått på prisvärdheten måste väl förresten också vara att inom en vecka efter hemkomsten så har samtliga deltagare signat upp sig för en repris i november 2025?