Top Gun Fighter

I höstas presenterade Ducati Streetfighter, en helt ny motorcykel som lär ha fått en och annan att kippa efter andan. fastbikes.se:s norske medarbetare Tor Sagen har provkört den nakna, brutala, roliga och välkomponerade busmaskinen på urläckra Ascaribanan. Och han hade inte det minsta tråkigt.

"Gör era fighters redo, 5 minuter kvar till drabbning!". Meddelandet följdes av hård musik och hördes inför varje session. Helt underbart, och precis så som jag vill bli väckt varje morgon... Ducati har gett begreppet Streetfighter en helt ny innebörd.

Fyra nyckelegenskaper får Ducati Streetfighter S att sticka ut ur mängden; Den 155 hästkrafter starka Desmo Testastrettamotorn, den hävdade torrvikten på 167 kilo, DTC antispinnsystem och den udda designen.

Vad är Streetfighter för något egentligen? Enkelt beskrivet är det en strippad 1098 Superbike. Ducati kunde ha använt motorn rakt av, men så är inte fallet. Istället valde Ducati att förädla motorn med delar från den nya sportmotorcykeln 1198 och på så vis sänka motorns vikt med tre kilogram.

Chassiet är även det hämtat från sportmotorcykeln, bortsett från den nya bakramen som skräddarsytts för Streetfighterns tajta rumpa.

Eftersom jag sedan tidigare är bekant med Ducatis anitspinnsystem (DTC) inleder jag körningen med att välja minimala nivån två av åtta. Med sprillans nya däck monterade fick jag således bra möjlighet att testa funktionen hos antisladdsystemet direkt, något jag visste skulle bli betydligt svårare med tanke på greppet som de klibbiga Pirelli Diablo Corsa III erbjuder.

Även med anitspinnsystemet inställt på nivå två kliver systemet in vid flertalet tillfällen och effektivt styr upp situationen. Det här visar hur pass bra systemet kan vara då man exempelvis precis bytt däck, tar en kylslagen morgontur eller drar en vända i regn.

Antispinnsystemet är mycket sofistikerat och fungerar imponerande bra. Välj nivå sex och du kommer sannolikt bli förvånad, eller rentutav "besviken" på hur bra systemet fungerar.
En viktig detalj är att du även kan slå av systemet om du så önskar. DTC är fabriksmonterat hos Streetfighter S, men inte hos standardmodellen.

Jag måste erkänna att jag faktiskt tröttnar på att bara köra runt, runt med Streetfighter efter ett tag och väljer då att istället göra det som Streetfighter är skapt för, bakhjulskörning. På Ascaribanan finns det ingen tillräckligt lång raksträcka, men inte heller någon som är för kort, och Streetfightern kliver upp på bakhjulet mer än gärna då jag ber den att göra så med hjälp av högerhanden.

Vad som också är underbart med Streetfighter är att du dessutom kan få till riktigt snabba varvtider på bana, utan att den sparkar bakut för jämnan. Det kan vi tacka fackverksramen och den långa svingarmen från 1198:an för.

Streetfighter erbjuder gott om motorstyrka när du så vill. Samtidigt kan den faktiskt uppträda riktigt städat. Det är en slags magisk kombination som lär passa en mängd olika förare, oavsett om du vill busa järnet eller mjukare och försiktigare.

Ljudet från V-twinnen öser, eller snarare morrar ut ur de dubbla ljuddämparna, som är av samma modell som hos Monster S4RS. Ducati Streetfighter låter verkligen elak och detta med standardljuddämparna på plats.

Under presslaunchen på Ascaribanan har Ducati även kittad en Streetfighter med Termignonipipor och dessa är inte bara supersnygga utan förskönar även ljudupplevelsen.

Vid en rundvandring runt motorcykeln får man en härlig överblick över de muskulösa komponenterna. På högersidan är det avgassystemet som hamnar i blickfånget, medan den vackra fackverksramen och den enkelsidiga svingarmen hamnar i fokus på vänstersidan.

Den taniga frontkåpan har designats med inspiration från 1198:an på ett minimalt vis. Ovanför strålkastarenheten har en ny instrumentpanel som rymmer samma information som hos 1198. Under färd är det bara motorvarv och hastighet som enkelt går att hålla koll på.

Den röda lampan som tänds då jag varvar för mycket har onekligen monterats på helt rätt ställe och syns tydligt utan att jag behöver ta blicken från vägen framför. Bakdelen har stukats på traditionellt Ducati-vis, med inspiration hämtad från Ducati 916. Sadelkutsen för passagerarsadeln smälter in perfekt och är lätt att ta bort.

Tyvärr får vi inte tillfälle att köra med Streetfightern på väg, och viktigast av allt i den vanliga trafiken. Med tanke på den upprätta körställningen och väl utformade förareergonomin lär Streetfighter vara en dröm att köra omkring med i trafiken.

På Ascaribanan finns goda förutsättningar att testa Streetfighterns motor, växellåda, fjädring och bromsar. På rakorna växlar jag upp utan att använda kopplingen utan strul och nedväxlingar görs enkelt och smidigt. På ett antal ställen önskar jag att tvåans växel hade en aningen lägre utväxling, så att jag slapp köra på ettan så pass mycket. Samtidigt är jag övertygad om att få kommer att köpa en Streetfighter för att ha som banracer, och därför är detta tämligen ointressant.

Motorn kommer snabbt upp i varv, och skjuter iväg Streetfightern alltmedan de kanonformade ljuddämparna morrar likt besatta.

Jag fick enbart tillfälle att provköra S-modellen, som kommer med fullt justerbara fjädringskomponenter från Öhlins fram och bak. Det fungerar överlag bra, men då jag pressar som värst fick jag problem med fronten. På grund av detta ökades fjäderförspänningen och returdämpningen två klick vardera, vilket resulterade i köregenskaper som passade bättre för mig.

Streetfighter uppges ha en torrvikt på 167 kilogram. Tillsammans med de exklusiva bromskomponenterna från Brembo är resultatet underbart. Bromskraften är imponerande och jag hade lätt kunnat hålla på en hel dag med att försöka flytta fram mina bromspunkter bara för att det är så härligt att bromsa. Men istället valde jag att fokusera på bakhjulskörningen...

Precis som vanligt hos Ducatis S-modeller är hjulen från Marchesini. Hjulen har klätts med Pirelli Diablo Corsa III . Fram finner vi 120/70-ZR17 och bak 190/55-ZR17.

En extra anmärkningsvärd sak är hur pass lätt Streetfighter svänger från ena sidan till den andra, i jämförelse med dess kåpförsedda syskon 1198. Det här gör att Streetfighter är ett sant nöje att leka med, även på bana.

Efter en hel dags körning anser jag att Ducati Streetfighter passar mig mycket bra. Både vad gäller koncept, karaktär och förarergonomi. Det är inte varje dag man får tillfälle att köra på Ascari-banan, så jag kan väl förlåta Ducati för att de inte lät mig dra en sväng på landsvägen med Streetfightern också.

Ducati Streetfighter är precis så aggressiv som den ser ut att vara. Samtidigt är det en mycket snäll och lättkörd, i synnerhet då DTC-systemet är aktivt.

Jag älskar den 155 hästkrafter starka Desmomotorn, för dess karaktär och hur den låter. Lägg till det lätta och superstadiga chassiet och allt känns helrätt. Se bara till att du anpassar fjädringskomponenterna efter din körstil och dina önskemål. Kan du dessutom leva med den minimala instrumenteringen finns det inget att anmärka på. •

+1098-motorn rockar fett. Låg vikt. Superbromsar. antispinnsystemet (DTC) hos S-modellen.

-Den minimalistiska instrumenteringen ger inte samma exklusiva känsla som övriga komponenter. Den är naken, och därmed erbjuds i stort sett inget vindskydd.

Häng med Tor på en sväng runt Ascari med Streetfighter

{flvremote}http://files.evisor.tv/200903/8132.flv{/flvremote}

Längre version från provkörningen (18 minuter lång)

{youtube}19ukaZhgYC4{/youtube}

Ducatis officiella promotionfilm för Streetfighter

{flvremote}http://files.evisor.tv/200903/8108.flv{/flvremote}

Tekniska data i PDF-format