Duell: MV Agusta Brutale 1090RR och Ducati Streetfighter S

I den här duellen möts MV Agusta Brutale 1090RR och Ducati Streetfighter S. Vad skiljer dom åt och vilken är den häftigaste, bästa streetfightern av de två? Läs det kompletta reportaget här.

 

Detta är det test som bevisar att vi bör ta MV Agusta på allvar igen. Och med det legendariska italienska företagets helt nya F4 Superbike som precis lanserats, antyds också att fler överraskningar kan komma i Superbikeklassen, som redan har skakats om av BMW: s nya S1000RR och Aprilia's RSV4-R.

tn_MVvDuc-AC_ij_059

MV Agusta Brutale 1090RR

 

Kort sagt är helt nya Brutale 1090RR en underbar motorcykel. Det är ingen vanlig liten uppdatering av tidigare versioner av den exotiska Roadstern, som ursprungligen lanserades år 2000. Det här är den första helt nya produkten från MV Agusta under tiden vi sett Harley-Davidson som ägare.

 

tn_MVvDuc-AC_ij_062

Instruementering - MV Agusta Brutale 1090RR

 

Nu har Harley-Davidson lagt ut MV Agusta till försäljning, men nivån på investeringar och omorganisation av det italienska företaget under de senaste 18 månaderna har resulterat i en rad nya maskiner.

 

Den nya Brutale är den första. F4 är den andra, och en ny tre-cylindrig ”mellanklassare” är på gång. Så håller nya Brutale måttet? Eller är det bara show och ingen action? Kan den möjligen motivera sitt pris? Och, viktigast av allt, hur står den sig jämfört med den nuvarande kungen av nakna supermaskiner, Ducati Streetfighter S? Vi lät de två motorcyklarna möta varandra i en duell på Ducatis bakgator i Bologna, Italien...

tn_MVvDuc-AC_ij_064

Styrdämpare - MV agusta Brutale 1090RR

 

Brutale vinner på sitt utseende

När du betalar 185,000 kronor för en naken sportmotorcykel står ett exklusivt utseende högt på dagordningen. Att vara i sin hemstad gav Ducati en uppenbar fördel och runt Bologna var det Streetfighter som tilldrog sig mest uppmärksamhet. Men att köra en lyxig Ducati runt Bologna är som att vandra omkring i Liverpool med Paul McCartney och undrar varför folk stirrar.

tn_MVvDuc-AC_ij_065

Ducati Streetfighter

 

Ducati erbjöd också det häftigaste morrandet från sina dubbla ljuddämpare som härrör från den 1098 vattenkyld 1098-V-twinnen. Nya Brutale morrar också karaktäristiskt, men Ducatin sjunger högst.

Men den nya Brutale är fortfarande min vinnare vad gäller utseende och stil. MV är så mycket snyggare. Dess släta, svepande Massimo Tamburini-linjer har fört modellen framåt, skalat upp den aningen (för bättre komfort) samtidigt som modellen fått ett ännu mer slimmat stuk. Till exempel har de ersatt den gamla instrumenteringen med ny, multifunktionell dito.

tn_MVvDuc-AC_ij_073

I stan var det Ducati Streetfighter som väckte störst uppmärksamhet...

 

Missförstå mig inte - det är inget fel på Ducatin. Faktum är att den i vissa avseenden är ännu bättre än MV:n, med exempelvis Öhlinsfjädring i stället för MV:s Sachsdämpare och Marzocchigafflar. Men det är de små detaljerna som gör att Ducatin tappar aningen. Det är för mycket slangar, ledningar och annat småplock som stör utseendet. Det stora svarta värmeskyddet över ljuddämparen är fult och dessutom extremt lättrepat - vilket inte är vad du förväntar dig av en motorcykel som kostar 185,000 kronor.

 

Brutales stora kliv framåt

Men utöver utseendet måste givetvis motorcyklar som dessa vara användarvänliga och roliga utan att vara skrämmande eller bökiga – några krav som gamla Brutale inte riktigt uppfyllde. Den gamla versionen var måhända snabb men dess bränslesystem var oberäkneligt och dessutom var komforten obehaglig (nästan outhärdlig på en långtur) med alldeles för stötig fjädring och en sadel som var på tok för hård.

tn_MVvDuc-AC_ij_066

Frambroms och framgaffel - Ducati Streetfighter

 

Den nya versionen är däremot en stor förbättring. Här känns Brutale inte längre som en radikal, extrem motorcykel - i själva verket känns den nästan japansk. Väl ombord märker man genast skillnaden: med en större tank, mysigare sadel och en fjädring som faktiskt rör på sig är körningen underbar. Där vi stod upp, lätt i sadeln, på Ducatin, för att mildra stötarna från körning över potthål och liknande runt den gamla stadens gator i Bologna, svalde fjädringen hos Brutale allting utan minsta tvekan.

tn_MVvDuc-AC_ij_070

Instrumentering - Ducati Streetfighter

 

Numera kan du känna hur fjädringen hos Brutale jobbar även vid låga hastigheter (tidigare var du tvungen att försöka slå varvrekord för att få det att fungera). Visserligen kunde vi inte pressa de två modellerna till dess gräns på Bolognas vintervägar, men trots det stod det klart att nya MV var en kissekatt, där den gamla versionen skulle ha varit skrämmande, redo att klösa ur ögonen på dig så snart tillfälle ges.Däremot är Ducatin en radikalare, extremare maskin. Dess fotpinnar är placerade högre, styret lägre och överlag är den mer racingbetonad. Och det tar lite tid att vänja sig vid dess framåtlutade körställning.

tn_MVvDuc-AC_ij_014

 

Antispinn

Men även om komforten hos Brutale har förbättrats, har tack och lov, MV inte spätt ut karaktären för mycket - det finns fortfarande tillräckligt med kraft för att skrämma även den tappraste förare trots att modellen förlorat några hästkrafter till följd av ändrade bränsle- och avgasförhållanden (till förmån för mindre buller och minskat utsläpp av farliga avgaser).

Nya Brutale lättar ändå enkelt på framhjulet under körning på de första växlarna, men nu är det lättare att kontrollera den tack vare ett mycket bättre fungerande bränslesystem. Med det sagt, Streetfighter är betydligt häftigare och är redo att slita armarna av dig från praktiskt taget tomgång. Ge en handfull med gas på Ducatin på de första växlarna och du får smaka på ett bett likt en vithaj.

Trots detta är inte heller Ducatin skräckinjagande, tack vare ett skyddsnät i form av sitt åttavägs anti-spinn-system (traction control). Inställt på max kan visserligen systemet vara lite för påträngande, särskilt för dig som gillar att showa med bakhjulskörning, men det kan ställas ner eller stängas av helt via den styr-monterade omkopplaren. Och i samma anda, trots att MV har nya klockor, matchar de fortfarande inte den flerfunktionella konsolen som Ducatin stoltserar med.

Även MV Agusta Brutale har ett åtta-stegs antispinn-system, men systemet gav mig aldrig samma förtroende som Ducatis motsvarighet. Lite för mycket gas och en dumpad koppling leder fortfarande till att bakhjulet spinner loss på fuktig väg.

 

tn_MVvDuc-AC_ij_001

Streetfighter eller Brutale?

Jag måste ge MV beröm för deras nya Brutale. Det är ett stort steg framåt jämfört med den gamla cykeln. Den yxiga, galna, MV-modellen har vuxit upp och är nu mycket lättare att leva med utan att den för den sakens skull har förlorat sin karaktär eller utstrålning.

Att utse en vinnare i den här duellen är mycket svårt. Ducati Streetfighter's S är sportig, något mer radikal än MV, men ändå lätt att leva med. Vidare har den själ, karaktär och kombinationen av Öhlinsfjädringen och 1098-motorn göra den formidabel på väg och bana.

Nya MV Agusta Brutale 1090RR är utan tvekan mer exotiskt samtidigt som den är skrämmande snabb, och tvärt mot tidigare är den nu inte längre en smärta att leva med 90 procent av tiden. Totalt sett är nya Brutale vinnaren i den här duellen.•


Fakta MV Agusta Brutale 1090RR 2010
Motor 4-cyl radmotor, vätskekyld, 4-vent/cyl, DOHC
Borr x Slag 79 x 55 mm
Slagvolym 1078 cm³
Effekt 144,2 hk/10 600 varv
Vridmoment 115 Nm/8 000 varv
Kompression 13.0:1
Bränslesystem Insprutning
Transmission 6 växlar, flerskivig våtkoppling, kedja
Hjulbas 1 438 mm
Sadelhöjd 830 mm
Fjädring fram Inverterad gaffel 50 mm, fullt justerbar
Fjädring bak Enkeldämpare, fullt justerbar
Broms fram Dubbla 320 mm skivor, radiellt monterade fyrkolvsok
Broms bak 210 mm skiva, fyrkolvsok
Däck fram 120/70-17
Däck bak 190/55-17
Tankvolym 23 liter
Angiven torrvikt 190 kilo
Färg Röd/silvermet, vitpearl/svart
Pris 185 000 kronor
Importör Supermotors


Fakta Ducati Streetfighter S -2010


Motor Vattenkyld, fyrtakt, 2-cylindrig L-twin, 4 ventiler/cyl
Borr x Slag 104 x 64,7 mm
Slagvolym 1099 cm³
Effekt 155 hk (115,6 kw)/9500 varv
Vridmoment 119 Nm/9500 varv
Kompression 12.4:1
Bränslesystem Elektronisk bränsleinsprutning
Transmission 6 växlar
Hjulbas 1475 mm
Sadelhöjd 846 mm
Fjädring fram 43 mm inverterad, Öhlins, fullt justerbar (Showa standard)
Fjädring bak Öhlins, fullt justerbar (Showa standard)
Broms fram

Dubbla, radiellt monterade fyrkolvsok, 330 mm skivor

Broms bak Tvåkolvsok, 245 mm skiva
Däck fram 120/70-17
Däck bak 190/55-17
Tankvolym 16,7 L
Torrvikt 167 kg
Färg Röd, svart
Pris 185.000:- (149.900 för standardmodellen)
Importör

Ducati