|
Bortglömd buse
Egentligen är Yamaha FZ1-N en jävligt ball nakenhoj, en streetfighter som är farligt nära ordets rätta bemärkelse. Sedan lanseringen till år 2006 har den dock inte gjort mycket väsen av sig. Varför? Ja det kan man verkligen fråga sig. Är det kanske för att den inte är lika elak som den ser ut? Ja vi ska inte gå händelserna i förväg, låt oss istället ta en närmare titt för att se om den i själva verket förtjänar mer uppmärksamhet än den fått – en andra chans till ett första intryck… 
Wheelies fordrar varv och provokation.
Marknadsföringen kretsar kring ett och samma mantra som repeteras till förbannelse, i varje fall i min lilla snurriga skalle. Den som missat att den här modellens motor är baserad på dito från sporthojen R1, är antingen döv, blind, fullständigt bakom flötet eller i värsta fall helt ointresserad av sportiga motorcyklar. Det senare är väl förresten värre än alla de tre föregående problemen tillsammans... 
FZ1-N styr fint och är stabil.
För den initierade är pratet om R1 måhända på gränsen till överflödigt, släktskapet syns nämligen lika tydligt som de uppenbara skillnaderna, men framförallt tenderar det att ge en känsla av att FZ1-N inte skulle kunna stå på egna ben. Så är inte fallet och det är verkligen tur nu när R1 genomgått en kraftig uppdatering, medan FZ1 fortsätter tillverkas i mer eller mindre identiskt utförande även 2008. 
Fartresurserna är det inget fel på...
Det enda kalenderbitaren behöver uppdatera hjärnbarken med är nya färger och att en ny version med ABS har tillkommit. Den levereras förresten med en trendriktig magkåpa som förhöjer utseendet, du får med andra ord mer än säkerhet för prispåslaget av 7 000 kronor (basversionen kostar 109 900). FZ1-N har även ett syskon i form av den något mer korrekta, förnuftiga och praktiska FZ1-S som är iklädd en halvkåpa som tar bort lite sex appeal, i varje fall om du frågar mig… 
Vad gör Weimer här då? Slår ner efter en stoppie!
Medan vissa konkurrenter kör med lite budgetbetonade koncept är FZ1-N mer av ”the real deal” (nu kommer det inga mer engelska floskler på ett tag =). Chassiet, med den feta ramen i centrum ger ett seriöst intryck och de övriga elementen är det definitivt inget fel på. Det mesta är proportionerligt och skönt formgivet. Det exemplar jag ska provköra har en förföriskt rensad häck, utan den originalmonterade plastläppen baktill. Det är Yamaha Motor Scandinavia som har sett potentialen hos aktern och sedermera fixat till den med hjälp av sina originaldelar. 
Se upp för gruset på vägrenen, det kan spinna loss där... Jätteläskigt! Fotograf Ahlberg var snabb nog och hann föreviga snedsteget...
Jag sitter bra. Körställningen är rymlig, bekväm och upprätt. Det raka styret känns betydligt bättre än det ser ut och den breda tanken ger fint stöd för mina ben (den ska dock inte vara bredare). I stadstrafik gör ställningen körningen till en lek, men det är naturligtvis även praktiskt och skönt vid vardagsbruk. 
Fina linjer, eller hur...
Motorn har en snällare och jämnare gång än hos R1, den vibrerar också betydligt mindre än min -07:a, men det är å andra sidan inte alls samma motor. FZ1-N:s rova är baserad på den tidigare generationens R1 (fram till och med -06) som har femventilstopp. I sann testföraranda provar jag även att köra så sakta som möjligt på sexan och blir mäkta imponerad – det är inga som helst problem att gå ner under 30 och ligga på ett motorvarv kring 1000. Helt otroligt bra! Det känns tydligt att kraften flyttats längre ned i registret jämfört med R1 som har en toppigare motorkaraktär. Här finns bättre mos längre ner och det ackompanjeras av ett härligt basmättat radfyrerytande som sprids ur den überfeta ljuddämparen. 
Rensad bak gör underverk!
FZ1-N har närmare 1000 kubik och 150 hästar som lyfter framhjulet till väders under hård acceleration, höga wheelies får dock forceras fram. Motorn saknar lite av det temperament och den rapphet som de konkurrerande twinnarna har, den känns lite tam trots att den presterar. Höga varv och hög fart är ett måste för att wheela, det är inte bara att slå på i utgången av kurvan och låta cykeln sköta resten. Här måste varvet byggas upp först. Lägre utväxling står på min önskelista för bus. 
Ljuddämparen är minst sagt biffig.
Det radfyran saknar i jämförelse med de tvåcylindriga maskinerna tar den dock igen mer än väl, i varje fall i min värld. Mindre vibrationer ger bättre komfort och elasticiteten och dynamiken är på en helt annan nivå, det gör det möjligt att köra hojen på en mängd olika sätt, även försiktigt och smygande. Dessutom är toppeffekten konkurrenskraftig och servicebehov/kostnader är ofta betydligt lägre för den här motortypen. 
Bromsarna funkar bra.
Allt detta ger lite dålig känsla som får till följd att det lätt blir en aning ryckigt vid växlingar samt av och påslag. Min lösning blir att välja högre växlar och därmed lägre varv. Det decimerar problemet eftersom motorn går lugnare, levererar mindre kraft och följaktligen blir lättare att handskas med. 
Instrumenteringen erbjuder visning av yttertemperatur.
FZ1-N är inte riktigt så aggressiv som utseendet antyder. Körupplevelsen är lite mer åt det anonyma hållet, om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag satt på vilken japansk streetfighter som helst. Exempelvis en Kawasaki Z1000, det är visserligen väldigt långt ifrån något negativt, men det talar om för mig att körupplevelsen saknar positiva särdrag, det kan jag dock lätt smälta med tanke på helheten, men i eld och lågor blir jag inte… + Härlig design. Snygga komponenter. Dynamisk och snäll men snabb. - Insprutning, ojämn och tveksam respons. "Seg" koppling.
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
