Häromdagen begav jag mig till södra Spanien för att umgås med nya KTM 1290 Super Duke R, som redan på pappret verkar vara något i hästväg. Nu vet jag betydligt mer om den välskapta nakenmodellen.

Under några dagar har jag provkört 1290 Super Duke R på exklusiva Ascari-banan och på de ringlande bergsvägarna mellan Ronda och havet. Tämligen omedelbart stod det klart att det här är den häftigaste nakenmodell jag någonsin haft nöjet att umgås så här intimt med. För säkerhetsskull behöll jag komplett skyddsutrustning på under hela provkörningen. Detta trots att 1290 Super Duke R också tog sin del av ansvaret i vårt tillfälliga "umgänge".

Faktum är att jag tog mig ett tjuvnyp och klämde lite på prototypen av 1290 Super Duke R förra året, och sedan dess har jag sett fram mot vårt första möte. För några veckor sedan kunde vi visa de första bilderna på modellen som är redo för att möta världens motorcyklister. Nu är den redo att möta verkligheten.

Den 1301-kubikcentimeter, 75-graders V-twinnen är med slirkoppling och Ride-by-wire, och uppges erbjuda 180 hästkrafter vid 8870 varv och 144 Newtonmeter vridmoment på topp. Redan vid 2500 rpm uppges vridmomentet vara 100 newtonmeter, och rödstrecket infinner sig vid 12000 rpm.

Motorn är ursprungligen hämtad från sportmotorcykeln RC8, som i det här utförandet fått se en rejäl översyn. Borret har ökat från 105 till 108 millimeter medan slaglängden ökat från 69 till 71 millimeter, och vips har 1194,9 kubikcentimeter blivit 1300,8 cm3. I samma veva minskade kompressionsförhållandet från 13.5:1 till 13.2:1 och diametern hos bränsleinsprutningens spjällhus från Keihin ökade från 52 till 56 millimeter. Dessutom passade KTM på att banta kolvarna från 500 till 460 gram. Dubbla tändstift per cylinder är också något som ärvdes över från RC8. Vidare har förbränningsutrymmet och kammarnas "tajming" optimerats.

Motorcykelns vikt utan bensin uppges vara 189 kilogram. Med dess häftiga effekt-vikt-förhållande accelererar den extremt snabbt. KTM själva hävdar att maskinen når 200 kilometer i timmen från stillastående på 7,2 sekunder.

Trots motorns häftiga prestanda verkar den inte kräva anmärkningsvärt mycket service, där KTM anger en serviceintervall på 1500 mil.

För att backa upp den häftiga motorn sitter fullt justerbar WP-fjädring på plats (48mm USD fram), liksom antispinnsystem (med Sport, Street och Rain-lägen) och ABS-bromsar.

Brembos fyrkolvs radiellt monterade M50-ok och 320 millimeters skivor är samma som hos Ducati 1199 Panigale S. I det här fallet finns det dock ett särskilt Supermoto-läge som inaktiverar ABS-funktionen hos bakhjulet, så att du kan få hjälp med att sladda in i böjarna.

Första versionen av KTM Super Duke lanserades år 2005 och följdes upp av den andra generationen av modellen två år senare. Ett år senare, år 2008, kom R-versionen av 990 Super Duke. För cirka tre år sedan satte KTM i gång projeket med att skapa modellen som jag nu har fått den stora äran att provköra, KTM 1290 Super Duke R, som av KTM kallas för den fjärde generationens Super Duke. Samtidigt som Kiska började skissa på designen inleddes det omfattande arbetet hos KTM:s utvecklingsavdelning med Sebastian Sekira som mannen som höll i det övergripande ansvaret för modellen. Och jag måste säga att han och hans kollegor har lyckats bra.

Under presentationen av modellen är det en kommentar som fastnar extra, och det är då Jörg Schueller säger: "Nobody needs bigger – but bigger is nice". I mina öron bådade det gott inför vad som komma skall...

Motorn är onekligen en best som kan bli riktigt "elak". Samtidigt är den föredömligt lättkörd med en gasrespons som är rapp utan att vara ryckig eller jobbig. Dessutom är motorgången förvånansvärt städad, utan störande vibrationer, för att vara en så pass stor och häftig motor som det är. Och motorn erbjuder mer än gott om kraft över hela dess register. Motorbromsen är kraftig, men vid allt för kraftiga nedväxlingar kliver slirkopplingen in och effektivt hindrar bakhjulet från att låsa sig.

Redan vid 3000 rpm producerar motorn mer vridmoment än vad motorn hos 990 Super Duke gör som mest. I praktiken är det något som märks tydligt. Accelerationen är mycket häftig, och framförallt är det något som jag njuter mycket av vid utgången av alla typer av kurvor. Pricken över i är det mycket sofistikerade antispinnsystemet som effektiv kliver in och förhindrar allt för häftiga och ofrivilliga bakhjulsladdar.

Med sportläget aktiverat får man jobba hårt för att systemet ska kliva in, men med Street eller Rain–läget aktiverat så tänds antispinn-lampan betydligt oftare. Framförallt då vi kör på en välkurvad men sanslöst dåligt skött och hal vägsträcka i Andalusiens berg på väg mot Estepona. Jag har nog aldrig tidigare kört på en så pass hal asfalts-sträcka sommartid, trots att det inte regnat på flera dagar... Det som jag verkligen gillar med antispinnsystemet är hur mjukt och fint den "kliver in" och reder ut situationen. Givetvis är det du som förare som alltid har det yttersta ansvaret och måste köra inom vad gränserna för de fysiska lagarna tillåter, men ibland gör vi människor misstag och då kan det vara det som räddar dig från att bli en i olycksstatistiken.

Samtidigt som motorn är som en våt dröm för mig är den hydrauliskt manövrerade kopplingen exakt. Manövreringen är inte tung, men inte superlätt. Framförallt är den mycket exakt, vilket bidrar till en perfekt helhetskänsla i körningen, särskilt i högre tempo då jag använder växellådan som mest. Den sexstegade växellådan är på typiskt KTM-vis distinkt och bra, men också med en ganska "rå" känsla, vilket betyder att du måste vara bestämd utan att för den sakens skull vara hårdhänt. Den gör helt enkelt vad den ska utan strul.

Chassit består av en fackverksram av krom-mollystål, en fullt justerbar upp-och-ner-vänd framgaffel från WP, en enkelsidig svingarm av aluminium och en fullt justerbar WP-dämpare bak. Samtidigt som KTM 1290 Super Duke R svänger mycket exakt och bra, i synnerhet då chassit anpassat för bankörning, är den mycket högfartsstabil och låter sig föras genom alla typer av kurvor med mycket god precision utan att protestera det minsta. Nedläggningsvinkeln är rejält tilltagen och det är först vid tämligen extrem körning som exempelvis växelföraren och fotpinnarna skrapar mot asfalten.

För mina 80 kilogram är fjädringens grundinställning mycket välkomponerad. Det som jag gillar främst är att man kan känna hur fjädringen verkligen jobbar och använder stora delar av sin fjädringsväg, men utan att vara vare sig "gungig" eller stötig. För dig som vill är det enkelt och snabbt gjort att anpassa fjädringen efter dina önskemål och behov.

Precis som dess föregångare är körställningen tämligen upprätt med ett brett styre som bidrar till att ge en god förarkontroll. Mina 183 centimeter passar perfekt för 1290 Super Duke R, med ett skönt knäslut, där jag har god rörelsefrihet och snabbt och smidigt kan byta körställning, något som kommer väl till pass här på de slingrande bergsvägarna där kurvpartierna avbyter varandra i en till synes aldrig sinande ström.

Ett praktexempel på underbar motorcykelväg som finns i trakten är bland annat "Ronda-vägen" som egentligen benämns A-397 och löper från kusten strax väster om Marbella upp till det vackra bergssamhället Ronda. Här har jag pressat fram ett antal vändor förr under årens lopp, och sällan har det varit så sanslöst sjukt roligt som i sadeln på nya Super Duke R. Om det inte vore för att det nalkades körning på den exklusiva Ascari-banan så hade jag gärna tillbringat resten av dagen med ytterligare några vändor på den här vägsträckan.

Ascari-banan är den tveklöst vackraste, och läckraste bana jag någonsin kört på. Banan med tillhörande faciliteter är en privatägd "resort" som mer påminner om hur det brukar se ut på lyxigare golfbanor.

Efter att motorcykelns chassi har anpassats med lite hårdare grundinställning och lite högre "ride-height" bak så är jag redo för att utvärdera "besten" på den avlysta banan, vilket gör att jag båda kan och vågar pressa ytterligare mer än ute på landsvägen. Ascari-banan är en 5,5 kilometer lång bana med en härlig dragning. Här finns såväl snabba partier, doserade högfartspartier och skarpa kurvor som tvingar ner farten effektivt för någon sekund, innan det åter är dags att smaka på den brutala urkraften från V-twinnen.

Med sportläget aktiverat får jag smaka på en så där underbart skön bakhjulssladd som känns i hela kroppen, och när jag kort därefter växlar om till "street-läget" lyser "anti-spinn-lampan" betydligt mer frekvent. Det härliga är att antispinn-systemet jobbar så pass mjukt och fint att det knappt märks av överhuvudtaget. Däremot märks det onekligen att det inte finns där då jag kopplar från det, något som är nödvändigt då jag vill testa om 1290 Super Duke R är lika bra eller bättre på att hantera med framhjulet till väders som dess föregångare 990 Super Duke R. Jag blev inte besviken på den här punkten heller...

Bromsarna är mycket effektiva för den mest extrema körningen och bromseffekten räcker och blir över ute på landsvägen, med bra känsla hos reglagen. Och jag som ofta kompletterar frambromsen en hel del med bakbromsen gillade även hur lätt den är att dosera. Ofta är bakbromsar effektiva, men med allt för mycket "av-och-på-känsla", där det är allt för lätt att ofrivilligt "råka" låsa bakhjulet vid inbromsning. Jag kör i stort sett uteslutande med tvåfingergrepp, vilket fungerar bra överlag. Däremot uppmärksammar jag att frambromsen mattas en aning under bankörningen, något som jag kompenserar genom ändrat grundläge för bromsgreppet. Nu vill jag poängtera att det här absolut inte är något "'problem" och enbart var något som jag märke att under den intensiva bankörningen. Överlag är Brembo-bromsarna extremt effektiva och med underbar känslighet. Dessutom finns ABS-systemet från Bosch där och förhindrar ofrivillig hjullåsning, om du inte valt att stänga av det vill säga.

För dig som vill busköra, men ändå vill ha en viss form av extra säkerhet kan jag rekommendera Supermoto-läget hos ABS-systemet, som tillåter låst bakhjul medan framhjulet är med ABS-funktion, vilket är särskilt bra för dig som vill hjälpa maskinen på traven vid ingången på kurvorna. Det är också här som det breda styret verkligen kommer till sin rätt, och underlättar extrem manövrering. Känslan då jag exempelvis kommer ut ur en böj och på rent gaspådrag skicka upp framhjulet till väders, fortfarande med ett visst nedlägg, är en fröjd. Däremot gäller det att man är med på noterna. En annan skön detalj är att varvtalsstoppet kliver in ganska mjukt och bryter då man varvar lite för friskt.

Tack vare dess sofistikerade antispinnsystem och ABS-bromsar behöver den inte vara särskilt krävande att köra. Men när jag får det där härliga suget efter mer, så finns det så att det räcker och blir över även för den mest krävande föraren. Personligen så älskar jag det. Under ett antal år har det gått en trend i allt fler politiskt korrekta "lagom-motorcyklar", och det är väl givetvis bra på många sätt. Men för oss som inte bara ser motorcykelkörningen som något mysigt, eller något man enbart gör för att slippa trängas med bil i köerna, så är det här en underbar motorcykel. Det är onekligen en muskulös nakenmaskin som erbjuder en enorm körglädje.

För dig som inte känner att motoreffekten inte är nog finns det tröst i form av en Akrapovic-pipa som uppges öka toppeffekten med 15 hästkrafter och ge ytterligare 4 newtonmeter vridmoment. Du som känner att du behöver mer än så bör söka vård. Under provkörningen får jag nöjet att provköra en slicks-försedd raceversion som är kittad med allt tänkbart "godis" från KTM:s tillbehörskatalog "Power Parts" och behöver jag ens påpeka att mina horn i pannan växte ytterligare, samtidigt som smilgroparna blev djupare än någonsin. Sällan har jag känt mig så säker och "självklar" på en bana som i sadeln på den här maskinen, och när jag behöver ändra spår en aning är det lekande lätt. Pricken över i är det härliga V-twinns-mullret som öser ut ur den läckra Akrapovic-pipan. Efter att ha provkört den här läckerbiten så är jag säker på att det är många med sportmotorcyklar som kommer att få se sig omkörda av denna nakenmaskin framöver.

Under årens lopp har en och annan helkåpsförsedd sportmotorcykel stått i garaget hemmavid, vid sidan om någon enduromaskin. Men framförallt har jag alltid varit, och ännu mer idag, sugen på nakenmodeller och häftiga offroadmaskiner. I mitt fall handlar motorcykelkörningen rent privat om att uppleva världen, och att ha riktigt roligt, helst på sladd. Med KTM 1290 Super Duke R är det inget som helst problem att få sladd, i alla fall inte om man kopplar ur antispinn-systemet. Det är dock inget jag kan rekommendera om du inte är mycket erfaren och verkligen vet vad du sysslar med, för när du kliver över gränsen för vad fysikens lagar tillåter så är det i regel försent att rätta till misstaget. Då är det bara hoppas på att din turpåse är välfylld...

I "Power Parts"-sortimentet finns särkskilda tillbehör som förvandlar 1290 Super Duke R till en touringmaskin...

Med facit på hand vet jag att KTM 1290 Super Duke R är häftigare än något annat jag provkört under mina många år som motorcyklist och testförare. Samtidigt som den kan vara krävande så att det räcker och blir över även för den mest erfarna motorcyklisten är det också en fantastiskt härlig och lättkörd motorcykel, allt beroende på hur du själv väljer att upplevelsen ska vara. Ett stort plus är också att 1290 Super Duke R upplevs som så trygg och med stor självklarhet tar sig genom alla typer av kurvsektioner. Det här är något som jag högaktar extra mycket då vi pressar fram ohälsosamt fort på kurviga bergsvägar som jag aldrig tidigare kört på, och både en och två gånger tvingas parera kursen under spännande former.

Mixen mellan det lätta, slimmade och välkomponerade chassit gör det här till en motorcykel som är underbart lättkörd och faktiskt kan köras lugnt och städat utan problem eller att den rycker och protesterar det minsta, vilket skiljer sig mycket från hur dess föregångare, 990 Super Duke R är. Samtidigt är den skrämmande häftig, och rena rama drömmen för alla som älskar att tänja på gränserna...

Nu får vi bara hoppas att någon inför en enhetsklass för KTM 1290 Super Duke R, kanske tillsammans med andra liknande maskiner från andra tillverkare, för då kommer det bli en sevärd racingshow vill jag lova... Och jag skulle med stort intresse följa den klassen.

MER FAKTA OM KTM 1290 SUPER DUKE R