Jörgen Gustavsson begav sig till Italien för att provköra 2013 års Husqvarna TC250R. Här kan du läsa utvärderingen av den potenta motocrossmaskinen.

 Vid ett första ögonkast kan det vara svårt att se någon skillnad från 2012 års modell. Du som kollar lite mer noggrant kommer kanske se att dekalerna är av ny modell, som nu uppges vara slitstarkare under såväl körning som vid högtryckstvätt.

Fyrtaktsmotorn hos Husqvarna TC250R genomgick redan en översyn inför 2012 för att göra den ännu potentare, mer lättkörd och pålitligare än sin föregångare. Nu har kraftkällan fått sig en ordentlig översyn, och motorn som nu uppges väga 22 kilogram har fått en hel del nytt.

När vi går in lite mer på djupet finner vi att cylindertoppen är ny. Med dubbla överliggande kamaxlar och fyra titanventiler har kraftenheten fått grunden till hög toppeffekt och kraftigt vridmoment. Även kolven har fått ny design.

Utöver dessa prestationshöjande uppdateringar finns även ett elektroniskt bränsleinsprutningssystem från Keihin med ett 46 millimeters spjällhus i kombination med tändning från Kokusan som tillsammans ska optimera bränsleblandningen, förbränningen och som ett resultat, toppeffekten. Även avgassystemet har fått ny utformning till förmån för optimal motorprestanda. Vidare lovar Husqvarna att vevaxeln numer är starkare än någonsin tidigare, och som pricken över i är oljepluggen magnetisk för att dra till sig eventuellt metallskräp.

2013 års Husqvarna TC 250 R är uppbyggd kring en stålrörsram som pulverlackerats svart. För att maximera vridstyvhet är ramen är förstärkt med 25CrMo4 Chromoly stålplattor vid avsnittet runt styrhuvudet. Främre hjulupphängningen och dämpning utförs av en upp-och-ner-vänd Kayabagaffel med 48-millimeters innerben, med justering av kompressions- och returdämpning. Bak finner vi en Kayaba stötdämpare med länksystem för upphängning och dämpning. Här kan fjäderförspänningen och returdämpningen justeras, samtidigt som dämparens kompressionsdämpning har justering för både låg- och högfart.

Två olika mappningar (tillbehör) för distinkt progressiv eller mycket aggressiv kraftutveckling som ska tillgodose olika krav för olika förare på olika typer av banor. Föraren kan välja mellan de två mappningarna snabbt och säkert med hjälp av strömbrytaren (tillbehör) på vänster styrhalva. Slutligen finner vi förstärkta robusta kylare.

Motorcykeln känns liten och kompakt, något som gillas skarpt. Den har bara kickstart, något som kan ligga den i fatet då många numer är bortskämda med elstart.

Plus för en smidig koppling med hydraulisk manövrering, vilket ger perfekt känsla och funktion. Sadeln upplevs vara i mjukaste laget, men smaken är ju som bekant som baken, delad. Däremot har den en rund och skön profil, utan skarpa kanter eller skarvar.

Väl ute på banan känns motorn stark och varvar ut bra, utan störande vibrationer. Effektkurvan är linjärt stigande utan överraskningar i form av pucklar eller dippar. Totalt sett är motorn lättkörd och med det för Husqvarna karaktäristiska insugsljudet.

Framgaffeln jobbar bra, och är väldigt fin och följsam, vilket bidrar till en skön körning. Personligen skulle jag föredra aningen mindre kompressionsdämpning på denna bana, än grundinställningen. Bakdämparen jobbar även den bra, men här upplever jag att grundinställningen är i mjukaste laget, och vikten föll över lite väl mycket bak. Nästa pass drog jag in kompressionsdämpningen fem klick, vilket passade mig mycket bättre, och hojen jobbade mera vägrätt, bättre avstämt.

Banan "Vincenzo Augusta" alldeles intill Malpensa flygplats utanför Milano är mycket kuperad med en hel del långa utförs- och uppförsbackar, och en bana som inbjuder till hög hastighet. Under provkörningen upplevdes TC250R som mycket stabil, och samtidigt lättsvängd.

Vid första körpasset hade jag dock lite svårt att träffa rätt i spåren och upplevde även att fästet var dåligt. Efter att ha sänkt trycket från 1,1 fram och 1,2 bak till 0,9 fram och 0,8 bak blev körningen betydligt trevligare, och nu var den betydligt lättare att få dit jag ville...

Totalt sett är det här en lättsvängd motocrossracer med en fin motor, som är lättkörd med ett bra register. Framgaffeln är på topp. Körställningen är bra, med en sadel som har en rund profil utan vassa kanter. Plus för hydraulisk manövrering av kopplingen.

På minussidan hamnar den lite för mjuka sadeln, och de väl hårda växellägena. Här hamnar även den för mig aningen för långa växelspaken, och trots mina 45 i skostorlek måste jag flytta foten framåt för att nå bra.

Efter provkörningen är den spontana känslan att den här modellen har hoppat upp några pinnhål i 250-kampen. •