Att kalla Kawasaki ER-6n för något annat än en succé vore fel. Förra året blev modellen Sveriges mest sålda motorcykelmodell, för femte året på raken. Inför 2012 har modellen uppdaterats kraftigt. Johan Ahlberg har provkört den nya versionen.

Kawasaki ER-6n är en storsäljare av rang, och sedan modellen introducerades 2006 har modellen sålts i över 60000 sålda exemplar fram till skrivande stund (mitten av oktober månad).

Modellen var redan från allra första början en mycket trevlig och prisvärd motorcykel, som erbjuder en hög rolighetsfaktor för såväl nybörjare som mer erfarna och krävande förare. Med tanke på att det här handlar om en budgetmodell som är tämligen billig i inköp, med låg försäkringskostnad samt driftkostnad överlag, är det här en mycket bra motorcykel totalt sett.

Inför 2012 har denna prisvärda motorcykel uppdaterats och blivit ännu bättre, samtidigt som priset fortfarande är fortsatt pressat. I skrivande stund är exakt pris inte fastslaget i Sverige, men Helena Thun från Kawasaki Sverige låter meddela att prislappen kommer att hamna kring 70.000 kronor för modellen med ABS-bromsar, som är standard för Sverige.

Under ett par oförskämt soliga och varma dagar svängde jag runt med 2012 års Kawasaki ER-6n vid Portugals Algarvekust. Och under mina många års motorcykelkörning har jag sällan kört på så pass fina och underbart välkurvade vägar som i det här fallet. Efter cirka 30 mils körning kan jag räkna raksträckorna på mina fem tio fingrar. Däremot tappade jag räkningen långt innan jag svängde för tusende gången i ordningen... Kontentan blev en snudd på perverst läcker provkörning som var långt mycket roligare och mer tillfredsställande provkörning än man kanske kan tro.

Redan från början insåg jag att det här skulle bli en trevlig provkörning. Omgivningen norr om Portugals Algarvekust bjuder på en synnerligen kuperad miljö med vägar som är perfekta för motorcykelkörning. Asfalten är i föredömlig gott skick, trafikintensiteten är mycket låg och raksträckor är extremt sällsynta. Underbart!

Trots att modellen fått en ny ram, ny svingarm och nya kåpdetaljer, har Kawasaki varit noga med att inte ändra på modellens grundläggande design. Smaken är som baken, men frågar du mig så tycker jag att Kawasaki har lyckats göra en redan snygg motorcykel ännu snyggare. Samtidigt känns modellen exklusivare än tidigare, och inte alls som den budgetmaskin den de facto är.

Vid sidan om uppdaterad design och ny ram samt svingarm har även fjädringen modifierats. Av framförallt ekonomiska skäl har Kawasaki valt fjädringskomponenter som erbjuder få justeringsmöjligheter. Framgaffeln erbjuder ingen justering överhuvudtaget. Hos den diagonalt monterade stötdämparen bak går det dock att justera fjäderförspänning.

Hos 2012 års ER-6n är stötdämparen bak med 2 millimeter längre slaglängd än tidigare medan framgaffeln förlängts med 15 millimeter och fått 5 millimeter längre slaglängd. Samtidigt har fjädrarna blivit aningen mjukare, till förmån till ännu bättre komfort än tidigare. Under hårdkörning anser jag att den största behållningen av uppdateringarna är att chassit känns stadigt då det går som fortast. Det utan att fjädringen känns minsta mjuk eller gungig på något vis. I alla fall inte för min kroppsvikt på cirka 80 kilogram plus personlig skyddsutrustning. Hur det upplevs med packning och passagerare är dessvärre inget jag kan uttala mig om.

Vidare kan jag inte annat än lovorda Tokico-bromsarna, som "trots" att det bara sitter dubbla tvåkolvsok fram och ett enkolvsok bak bromsar effektivt och erbjuder god bromskänsla. Ytterligare pluspoäng utdelas för att såväl frambromsreglaget som kopplingsreglaget är ställbart i fem steg, vilket borgar för god personlig anpassning.

Tyvärr har inte tillverkningen av ABS-modellerna påbörjats ännu då provkörningen äger rum, och därför fick jag inte tillfälle att utvärdera detta. l Sverige är ABS-bromsar standard, för säkerhets skull.

Styret är 20 millimeter bredare än tidigare vilket framförallt bidrar till en rymligare körställning för oss som är över 170 centimeter långa. En annan detalj som lär förenkla körningen för många förare är att den nya slimmade ramen gjort att respektive fot nu kan placeras cirka 50 millimeter närmare motorcykelns mittlinje. Detta gör i sin tur att sadelhöjden uppfattas som lägre än sina 805 milimeter.

Även sadeln har fått ny, tjockare stoppning och ny design för ännu bättre komfort än tidigare.

Precis som tidigare är körställningen förvånansvärt rymlig och passar bra för såväl kortare som längre förare.

Motorn, den bränsleinsprutade parallelltwinnen på 649 kubikcentimeter, har uppdaterats för att erbjuda mer kraft vid varvtal under 7000 rpm. Samtidigt uppges toppeffekten vara oförändrat 72 hästkrafter vid 8500 rpm, medan maximalt vridmoment minskats en aning från 66 till 64 Newtonmeter på topp (vid 7000 rpm). Precis som tidigare är det här en snäll och trevlig motor, med sexstegad växelllåda och vajermanörerad, lättjobbad koppling.

Motorn är inget effektmonster, som skickar upp motorcykelns framhjul till väders i tid och otid. Däremot är effekten fullt tillräcklig för att det ska bli roligt att köra. Samtidigt är motorn med en trevlig karaktär som passar mycket bra för såväl städad och lugn körning såsom intensivare körning i stadsmiljö eller på extremt kurviga vägar.

Den nya instrumenteringen, med sin analogt visande varvmätare, digitala hastighetsmätare och klocka, informerar numera även om snittförbrukning, beräknad körsträcka på resterande bränslemängd. Dessutom finns även en särskild ECO-indikering som visar då du kör "ekonomiskt". Däremot saknas fortfarande växelindikator, något som vore en riktigt bra detalj att komplettera med enligt mig.

Tämligen snart står det klart att Kawasaki har lyckats mycket bra med uppdateringen av modellen. Chassit med dess nya ram är mycket stadigt och svänger lätt och bra utan minsta protest. Och om det var något som hårdtestades under den här provkörningen så var det just förmågan att snabbt svänga från ena sidan till den andra, om och om igen. Dessutom bidrar ramens tajta format till att nedläggningsvinkeln för motorcykeln är mycket väl tilltagen.

För att körningen ska vara rolig och samtidigt kännas trygg gäller det att samspelet mellan chassits vitala komponenter såsom chassigeometri, bromsar, fjädringskomponenter och förarergonomin är bra. Och här har Kawasaki verkligen lyckats.

Samtidigt som körställningen känns avslappnat självklar och rymlig för min 183 centimeter långa kropp fungerar den bra även för de kortare förare som jag talar med under provkörningen. Den slimmade formen och det lättmanövrerade chassit gör det här till en mycket lättkörd motorcykel.

Efter provkörningen Kawasaki ER-6n står det solklart att en redan bra modell har blivit ännu bättre och roligare. Här har du en motorcykel som fyller en mycket viktig roll som en lämplig instegsmaskin, rolig pendlar och nöjesmaskin, och det till ett mycket konkurrenskraftigt pris.•