Till i år har Aprilia Shiver 750 uppdaterats på ett antal punkter. Bland annat har den fått en ny liten lyktkåpa. Dessutom är sadeln smalare och lägre, styret rakare (mer framåtvinklat), nya fotpinnar som har flyttats aningen bakåt, de uppdaterade bromsarna med vågformade bromsskivor och den 17 tum stora bakfälgen är numera 5,5 tum bred. Här kan du läsa provkörningen.

Motorn hos Shiver är fortfarande en tvåcylidrig V-motor (90-grader), med bränsleinsprutning, som erbjuder 95 hästkrafter på topp, med fly-by-wire-gasreglage och tre olika motorprogram (Sport, Touring och Regn).

Motorn startar mjukt och fint direkt när jag aktiverar startmotorn. Efter jag lagt i ettans växel och släppt ut den hydrauliskt reglerade kopplingen möter jag med gasen. Shiver smyger iväg mjukt och försiktigt.

Motorgången är bra, och insprutningen är exakt, om än lite ryckig då jag valt motorprogrammet ”Sport”. Med Touring-läget valt är motorgången aningen mjukare och inte alls lika känslig för små förändringar hos gasreglaget, vilket bidrar till en betydligt harmoniskare körning. Regn-läget resulterar i ännu mjukare motorgång och eftersom solen skiner från den klarblå himmelen byter jag snabbt tillbaka till läge ”Sport” igen.

Visserligen profilerar Aprilia Shiver som en naken basmodell men jag måste erkänna att jag blev överraskad över hur pass mycket motorn var tvungen att varvas för att verkligen komma till sin rätt. Enligt specifikationen finns det gott om vridmoment på låga varvtal. Däremot anges som bäst 81 newtonmeter vid 7000 varv och toppeffekten 95 hästkrafter nås vid 9000 varv. I praktiken betyder det att Shiver upplevs som starkast mellan 5500 och 9000 varv. Motorn går att varva runt 10000 varv innan varvtalsregulatorn kliver in och stryper kraften mjukt och försiktigt.

Under provkörningen slår jag fast att Shiver inte är en busmaskin, utan framförallt en trevlig och lättkörd motorcykel som inbjuder till mjuk och harmonisk körning, även om tempot är högt. Den svänger mycket lätt från sida till sida, och känns mycket trygg även när tempot är högre genom kurvorna på bergsvägarna jag kör.

Den lättar inte på framhjulet hur enkelt som helst, men om du gärna vill och varvar motorn lite extra så ställer den upp på bakhjulskörning. Skulle du bromsa för kraftigt ser ABS-bromsarna till att du inte låser något av hjulen.

Frambromsen har dubbla radiellt monterade fyrkolvsok som effektivt greppar kring de 320 millimeter stora bromsskivorna med god känsla i bromsgreppet. Bakbromsen är med ett enkolvsok och en 240-millimeters skiva. Här är känslan inte riktigt på topp, utan det är mer frågan om ”av eller på”. Att bromsa med bakbromsen mjukt och fint utan att bakhjulet låser, och ABS-systemet kliver in är mycket svårt.

Precis som tidigare är ramen en fackverkskonstruktion av stålrör som bultats samman med sidoplattor av aluminium. Framgaffeln är av upp-och-nervänd modell med 43 millimeters innerben. Trots 120 millimeters fjädringsväg niger inte Shiver nämnvärt mycket även vid mycket hårda inbromsningar. Samtidigt sköter sig den horisontellt stötdämparen bak (som är monterad direkt utan länkage hos svingarmen) bra utan att vara vare sig gungig eller stötig. Här finns även justeringsmöjligheter för fjäderförspänning och returdämpning.

Den sexstegade växellådan och den hydrauliskt manövrerade våtkopplingen fungerar klanderfritt på alla sätt och vis.

Instrumenteringen är innehållsrik och tydlig, däremot är det inte helt enkelt att finna alla inställningar och funktioner. Vill passa på att ge plus för växelindikatorn som borde vara standard på alla motorcyklar.

I och med att styret numer är mer framåtvinklat är det samtidigt aningen bredare. Vidare har fotpinnarna flyttats några millimeter bakåt, vilket tillsammans ger en sportigare, mer framåtlutad körställning. För min 183 centimeter långa kropp passar det bra. Samtidigt bidrar den ännu lägre sadelhöjden att det aldrig är långt ner till marken. Och den nya lilla lyktkåpan styr effektivt undan en del av fartvinden från föraren.

Aprilia Shiver är visserligen sportig till stuket, och när den pressas som värst uppträder den sportigt. Samtidigt är det en mycket mjuk och trevlig maskin som jag gärna kör med här på de välkurvade bergsvägarna. Den är inte det minsta bångstyrig eller nervös och svänger gärna med rejäla nerlägg.

Jag vill inte påstå att Shiver är supersportig, men nog är den mer sport än touring alltid. Dessutom är Shiver en bra motorcykel som lär passa super för såväl praktiskt pendlande som en och annan kvällstur på kurviga favoritvägar med eller utan passagerare. Vidare är komforten så pass god att långturer inte borde vara något problem. •

Film från provkörningen av Aprilia Shiver 750

{youtube}2HXPJnkbqBI{/youtube}