2009 verkar vara året då eldrivna motorcyklar får ett genombrott på motorcykelmarknaden eller åtminstone i vårt medvetande inför framtidens motorcyklar. Eller är det ett för stor steg mellan förbränningsmotorn och den elektroniska motorn? Jag tror det, men Aprilia Mana 850 GT med sin automatväxlade förbränningsmotor skulle kunna vara den motorcykel som tar oss till denna nya tidsålder med en mjuk övergång.

Piaggio ska ha heder för att de går i framkant inom många områden i två-hjulsvärlden. Piaggio försöker göra trehjuliga motorcyklar och högpresterande automatväxlade motorcyklar och dessutom är seriösa hybrider på väg. Jag frågar mig själv om marknaden är redo för MP3´s och Mana än. När man kör runt i en stor stad som Rom är svaret ja, men överallt annars? Känslan är att "överallt annars" inte är riktigt redo än, så jag börjar med att berätta hur Mana klarade sig under en tur i de Italienska Dolomiterna.

När det gäller enkla, praktiska och smarta lösningar klarar sig Mana 850 alldeles utmärkt. Där bensintanken normalt sätt brukar finnas får du plats med en integralhjälm och i sidoväskorna kan du förvara allt annat du kan behöva på långtur.

Frigör handbromsen, sätt på motorn, vrid på gashandtaget och kör. Det här är en skoter i en stor motorcykels uniform och den skulle kunna charma även en stor, tuff motorcyklist om den bara fick chansen.

Jag körde Mana 850 GT parallellt med en konventionell Shiver 750 GT och det måste jag säga, att för touring skulle jag välja Mana varje gång. Allting är så smidigt och lätthanterligt att jag inte ens saknar den vanliga växlingen. Den stora 850cc twinnen är en miljon gånger mjukare än den råa 750 twinnen i Shivern och dessutom är den nästan lika snabb.

Sadeln är bekväm och vibrationerna från motorn existerar knappt. Jag låter Mana 850 GT vara i sportläge. Det tillåter även manuell nedväxling genom att använda minusknappen på styret för att få maximalt varvtal när du behöver mer acceleration vid omkörning. Andra lägen som finns är regn- och touringläge som gör den redan mjuka effektkurvan ännu mjukare. Det andra läget är en 7-växlad variant där du får använda +/- knapparna mer frekvent. Om du glömmer att växla ner när du saktar av, kommer Mana göra det automatiskt åt dig.

Det finns inget kopplingshandtag på vänster sida så allt du har att leka med är växellägesknapparna. På höger hand finns ett vanligt frambromshandtag och i det här fallet kör jag ABS-versionen. Med kraftiga radialmonterade bromsar lär Mana 850 GT bli fullt upp för förare som uppgraderat sig från en skoter, så ABS-versionen rekommenderas varmtför de som inte är så vana vid riktigt kraftig frambroms. Körandes upp och ned för de branta bergsvägarna var jag mer än nöjd med både bromsar och den automatväxlade motorn. Ingen skoter klarar de här branta Alpvägarna lika bekymmerslöst som Mana.

Mana 850 GT står för många olika saker för olika förare. Om du uppgraderar dig från en skoter eller en 125:a är Mana 850 GT en best och en riktig motorcykel. Om du däremot nedgraderar dig från en kraftfullare mer konventionell motorcykel kan Mana 850 GT verka udda och framstå som en varg i fårakläder. Trots allt gillar jag Mana 850 GT för vad den är; ett praktiskt, verklighetsförankrat fordon som tar dig från A till B på ett kravlöst sätt. Vad är det med det som är svårt att tycka om frågar jag mig själv?

Tyngdpunkten är ganska låg på Mana 850 GT och hanteringen är något annorlunda än på Shiver 750 GT. Om det är något område där Shivern verkligen slår Mana är det i hanteringen. Mana svänger inte med samma lätthet, men den svänger. Fotpinnarna skrapar igenom kurvorna och jag sätter ut knäet precis som på vilken annan sportmotorcykel som helst. Den har bara inte samma centraliserade tyngdpunkt som Shivern och beter sig därför annorlunda genom kurvorna. Den lägre tyngdpunkten gör däremot Mana väldigt lättkörd i låga hastigheter, vilket är särskilt viktigt för nya förare.

Dämpningen är behaglig men ger även mycket nöje i de otaliga tvära kurvorna. Fram hittar vi en 43mm:s uppochnedvänd gaffel där fjäderförspänningen kan justeras samt en diagonalt monterad stötdämpare där fjäderförspänningen går att justera med hjälp av en praktisk ratt. Fackverksramen i stål och svingarmen i aluminium håller stadigt ihop det hela. Däcken är Pirellis helt nya Angel ST sport touringdäck som fungerar bra på både torr och våt asfalt. Dimensionerna är standard med 180/55-ZR17 bak och 120/70 ZR17 fram. Mana väger i standardutförande 181 kg och för GT:n kan man, utan att det står i presskittet, lägga till omkring 10 kilogram.

Mana 850 GT ger en tydlig profil med sitt justerbara kåpglas. Det här kåpglaset är något bättre än det på Shiver 750 GT då det är något högre. Det gav ett godkänt skydd mot det varierade väder jag mötte i Alperna. Sidoväskorna är också standard på GT:n, medan toppboxen är extra tillbehör. Tankdummyn innehåller ett stort packutrymme som räcker till en integralhjälm eller massor med annan utrustning. Den öppnas med hjälp av en knapp på handtaget och skulle batteriet ta slut finns det även en manuell knapp under bönpallen. Utrymmet har belysning.

Vid stadskörning svarar 850 kubiks v-twinnen med sina 76 hästar omedelbart och med tillräckig kraft för att lämna bilar långt bakom dig. Mana är en naken motorcykel som är det perfekta stadsfordonet med en motorcykels uppträdande och en skoters kvickhet. Livet i staden är snabbt och om man kan slippa växla är det en sak mindre att tänka på. När du dessutom lägger till ABS:en har du bara styrningen kvar att tänka på. Mana 850 GT är motorcykelvärldens svar på digitalkameran. Sikta och skjut, så enkelt är det.

Om du mot förmodan skulle få slut på bensin (det är inte så lätt med den här bränslesnåla maskinen) kan du öppna bönpallen och fylla på i den 16 liter stora tanken.

När jag inte är ute och testkör motorcyklar utan bara kör en snabb tur, kanske till affären, skulle Mana 850 GT mycket väl kunna vara svaret på mina behov. Det är en vacker skapelse från Aprilia och när man lägger till GT:ns extra funktioner är det inte mycket som kan gå fel. Det finns mer lätthanterliga hojar, och Shivern är en av dem, men jag har faktiskt redan bestämt mig om jag skulle välja en av dem.

Mana är manna för mig, men å andra sidan får jag ha roligt på andra hojar hela tiden. Om du vill bli bättre på att köra motorcykel är Mana inte någonting för dig. Den saknar väellåda och koppling och då lär man sig ju inte att köra en konventionell motorcykel. Men om du inte bryr dig så mycket om det är Mana 850 GT den mest praktiska motorcykeln i världen.

Om du blir trött på den efter ett tag finns det ingenting snarlikt att uppgradera till, så då måste du helt enkelt lära dig att köra motorcykel. Med det sagt, tror jag definitivt att det finns en marknad för den här motorcykeln och den störst köpgruppen borde vara befintliga bilförare eller skoterförare. För alla andra är det någonting som är värt att testa, men inte nödvändigtvis svaren på dina motorcykeldrömmar. Det är ett perfekt motorcykelsyskon och en förberedelse för en elektrisk revolution!

+Nästan för lätthanterlig. Praktisk som få och väldigt stora packutrymmen. Mjuk 76 hästars, automatisk 850 kubikare.

-Faller inte alla i smaken. Utvecklar inte din motorcykelkörning

PROVKÖRNING AV APRILIA MANA 850GT -08

Fakta Aprilia MANA 850GT 2009
Motor V-twin, vätskekyld, 4-vent/cyl, OHC
Borr x Slag 88 x 69 mm
Slagvolym 839,3 cm³
Effekt 76,1 hk/8 000 varv
Vridmoment 73 Nm/5 000 varv
Kompression 10:1
Bränslesystem Insprutning
Transmission Sekventiell, automatisk eller manuell med sju steg, primär drivning rem, sekundär drivning kedja
Hjulbas 1 463 mm
Sadelhöjd 800 mm
Fjädring fram Inverterad gaffel 43 mm, utan justeringsmöjlighet, 120 mm fjädringsväg
Fjädring bak Enkelsving med en dämpare, justerbar förspänning och returdämpning, 125 mm fjädringsväg
Broms fram Dubbla 320 mm skivor, 4-kolvsok (radiellt monterade)
Broms bak 260 mm skiva, 1-kolvsok
Däck fram 120/70-17
Däck bak 180/55-17
Tankvolym 16 L
Torrvikt (angiven) 199 kg
Färg Blå, vit
Pris 116 900 kronor
Importör Itago A/S