Platsen för Sveriges första trafiksignal, i korsningen Kungsgatan/Vasagatan i Stockholm, valdes för att det var en av de mest trafikerade platserna i staden. Än idag är det en plats som många passerar, även om både trafiken och tekniken har utvecklats en hel del sedan dess.

Den första versionen av trafiksignalen styrdes manuellt av en polis som stod på en refug och bevakade trafiken. Dagens trafiksignaler är betydligt mer avancerade och ihopkopplade med varandra för att skapa en så säker och smidig trafiklösning som möjligt.

Fram till början av 1930-talet hade trafiksignalerna endast två huvudfärger: rött och grönt. Signalväxlingen var då indelad i två faser, vilket innebar att trafikanterna endast fick information om stopp eller kör.

År 1932 introducerades den så kallade Stockholmsmetoden, som innebar att man införde mellanfaser med kombinationerna rött/gult och grönt/gult. Samma år installerades även Sveriges första anläggning med fyrskensväxling i korsningen Kungsgatan/Vasagatan i Stockholm. Denna korsning fungerade som en experimentplats för att testa nya trafiksignaler och utveckla effektivare växlingssystem.

Stockholmsmetoden blev officiell svensk standard år 1937 och förblev i bruk under flera decennier. Först år 1999 ersattes den av den nuvarande, Europaanpassade signalväxlingen, där kombinationen grönt/gult i mellanfasen avskaffades.