Efter en helg av förväntan var det dags att gasa igång söndagens MotoGP för att se om Marc Márquez skulle säkra sin sjunde MotoGP-titel. När startljusen slocknade fick Bagnaia ännu en bra start och tog ledningen före en snabbstartande Pedro Acosta (Red Bull KTM Factory Racing), medan Marc Márquez behöll P3 på det första varvet. Álex Márquez låg på P7, en position bakom Marco Bezzecchi (Aprilia Racing).

Peccos ledning i början av varv 2 var 0,7 sekunder över Acosta, medan Mir kämpade sig tillbaka till P4 efter att ha fallit till P6 på det första varvet från första startled. På nästa varv noterades Pecco för en varvtid på 1:44.412 och ledde med 1,2 sekunder, med Marc Márquez tätt bakom sin landsman på P3.

Luca Marini (Honda HRC Castrol) fick en tidig DNF efter problem med sin RC213V, vilket avslutade ännu en helg i förtid. Det innebar att HRC:s enda pallhopp föll på Mir, och världsmästaren från 2020 låg nu mindre än en halv sekund bakom Marc Márquez bakdäck.

Vid slutet av varv 6 hade Pecco utökat ledningen till över två sekunder, medan pallen fortfarande såg oförändrad ut – men Mir tog in tid på #93 efter att titelaspiranten gjort ett litet misstag i kurva 5. Sedan, på varv 9 av 24, kom ytterligare ett mindre misstag i kurva 10. Det kostade inte Marc Márquez alltför mycket tid, men det var inte helt friktionsfritt när han och Mir började närma sig Acosta.

Under varv 11 började Acostas tempo mattas en aning, och i kurva 3 gick Marc Márquez upp jämsides med KTM:n och satte en attack för P2 som höll. Omedelbart därefter kunde Márquez börja köra i nästan samma tempo som sin teamkamrat Pecco, som var 3,7 sekunder framför i början av varv 13. Márquez hade samtidigt skaffat sig lite andrum mot Acosta – en sekund för att vara exakt – medan #37 började utsättas för rejält tryck från Mir, med Bezzecchi på jakt efter en pallplats på P4.

Trycket gav resultat när Mir gjorde en elegant manöver på insidan av Acosta i kurva 7 och gick upp till P3. Samtidigt såg vi rök komma från Bagnaias Ducati. Vad var problemet? Var racet över? Inte för tillfället, och han tappade ingen tid – men det var oroväckande för Bagnaia och Ducati, som ledde med 4,1 sekunder.

Avståndet ökade med ytterligare en tiondel på varv 16, så det var inget akut problem än. Under tiden försvann Acostas pallchanser snabbt då först Bezzecchi och sedan Franco Morbidelli (Pertamina Enduro VR46 Racing Team) tog sig förbi.

Med sju varv kvar låg Marc Márquez i titelvinnande position. Och så bekvämt man kan ha det på P2, medan Mir sakta men säkert tog in på sin tidigare HRC-teamkamrat på P3. Mir var samtidigt 2,4 sekunder före Bezzecchi, när #36 och HRC började drömma om en comeback till pallen.

Acostas topp sex-chanser försvann sedan helt efter en avåkning i kurva 1, samtidigt som vi såg mer rök komma från Bagnaias Ducati. Oro och bekymrade miner syntes i Ducatis depå och på pitboarden – men Pecco fortsatte. Avståndet krympte; det var nere till 2,8 sekunder med fyra varv kvar, men Pecco tittade inte ens ner eller verkade märka att något kunde vara fel. 

Med två varv kvar ledde Pecco före Marc Márquez med två sekunder. Som det såg ut behövde Marc Márquez bara ta sin Ducati i mål för att fullborda den största comebacken. Mir låg säkert och nu mycket ensam på P3.

Sista varvet. Det historiska ögonblicket var nära. En lång blick över axeln på väg ut ur kurva 2 visade bara tomrum. Ingen fara bakifrån, Marc – den sjunde MotoGP-titeln var bara en och en halv minut bort. Bagnaia korsade mållinjen och tog sin första dubbel för säsongen, och strax där efter skrevs mer historia.

Fyra operationer. Fyra år av en hel del smärta, svett och tårar. Men äntligen, för första gången sedan 2019, står Marc Márquez åter högst på tronen med sin sjunde MotoGP-världsmästartitel – den längsta väntan en förare någonsin haft mellan premier class-titlar.

Mir, som var nära på lördagen, fullbordade pallen efter sin egen resa med otur och tuffa perioder. 2020 års mästare levererade för Honda på hemmaplan.

Bezzecchi blev fyra tätt följd av Morbidelli. Álex Márquez tog P6 efter en tuffare helg för MM93:s enda kvarvarande rival på vägen dit. Raul Fernandez (Trackhouse MotoGP Team), Fabio Quartararo (Monster Energy Yamaha MotoGP), Johann Zarco (CASTROL Honda LCR) och Fermín Aldeguer (BK8 Gresini Racing MotoGP) fullbordade topp tio.

Historia skriven i och Marcs fullbordade comeback. Den största bedriften inom sporten? Så kan det mycket väl vara. Men det finns ännu mer att vänta när MotoGP drar vidare till Indonesiens GP i Lombok.