Idag är det 51 dagar kvar till starten för årets upplaga av Novemberkåsan, som denna gång körs vid Knivsta strax söder om Uppsala. Johan Ahlberg från Fastbikes.se är fullt uppe i förberedelserna inför sitt deltagande i denna stentuffa endurotävling.

Efter en tämligen intensiv vinter och vår, där jag fokuserade på en salig massa konditionsträning, med otaliga spinning- och löppass. Dessutom körde jag en del styrketräning för att framförallt stärka rygg och mage, och teknikträning med topplöparen Angel Galan har jag nu gått in i en fas där allt mer handlar om att banka in endurokörningen i kroppen. Visst, jag har också kört en etapptävling i MTB i Spanien denna sommar, sprungit Stockholm Marathon, deltagit i Cykelvasan och testat på formen i Stockholm halvmarathon, för några dagar sedan. När jag mätte upp min maxpuls på Bosön senast så hamnade maxpulsen på 182 slag per minut. I helgens löptävling, där jag sprang 21 kilometer på Stockholms gator i ett fantastiskt fint sommarväder låg min medelpuls på 172 slag, under cirka 1 timme 30 minuter. Det är ändå helt fantastiskt vad kroppen fixar, framförallt hjärtat. Direkt efter målgång drog jag dessutom ut och sprang ytterligare 9 kilometer, för att göra min fru Magdalena sällskap på banan.

Hursomhelst, konditionen känns helt okej. Det som framförallt saknas idag är kanske den riktigt höga farten som krävs för att inte halka efter i långa loppet. Under mina träningspass med den KTM 250 EXC-F som jag ska köra kåsan med så har jag fokuserat på att köra 60 minuter oavbrutet på crossbana i så högt tempo som möjligt, men med bra flyt och utan att krascha. När det handlar om ren skogsåka så har jag satsat på att köra cirka 40-45 minuter i ett svep, sedan pustat ut max 5 minuter, och därefter köra ytterligare ett 40-minuterspass. På så vis orkar jag koncentrera mig under hela träningspasset och det utan att köra stopp eller köra omkull. Mitt mål är givetvis att köra fort, men också att hålla ett jämnt flyt där jag inte kör fast, vurpar eller förbrukar onödigt med energi.

För mig är målet i Novemberkåsan det som är målet. Om allt går som tänkt ska jag kvala in till natten, och då fortfarande ha gott om krafter kvar för att mäkta med att orka hela vägen in i mål. För att jag ska fixa det gäller det inte bara att orka, utan att jag också är tillräckligt snabb, så att jag inte halkar efter för mycket och i värsta fall tvingas bort från banan. Dessutom behöver jag bra hjälp från mina teamkompisar, som jag kommer att vara oerhört beroende av under racet, inte minst då motivationen börjar tryta under natten.

KTM 250EXC-F känns helt klart som det rätta valet för min del, det är en snäll men samtidigt tillräckligt potent maskin för ändamålet. Den är betydligt snabbare än vad jag är, och runt om i världen har den vunnit otaliga titlar. Men för mig är det viktigaste att den är lättkörd och slösar inte på min dyrbara energi i onödan. För när jag börjar bli trött under Novemberkåsan, då kommer att göra en salig massa misstag och göra helt tvärtemot hur man bör göra. Då kommer jag att dra nytta av att inte köra en best som sticker iväg som en raket så snart jag rör på gasen. Att veta när man ska stå eller sitta, när man ska trycka in kopplingen eller ge mer eller mindre gas är enkelt i teorin, och när man är pigg och alert, men när muskelstyrkan och energin börjar tryta, då är det lätt hänt att man gör alla fel i boken samtidigt. Då är det skönt att köra en snäll, smidig och förlåtande enduromaskin.

Nu är det 51 dagar kvar till start, och fram till dess är målet att jag ska hinna med åtminstone 20 timmar endurokörning, vid sidan om arbetet. Som tur är kommer jag även få till en del endurokörning under arbetstid, bland annat nästa vecka då jag ska köra några av Husqvarnas VM-maskiner i Italien. Nytta med nöje… Dessutom kommer jag att varva med ett antal löp-pass, några MTB-pass och i stort sett daglig styrketräning fram till starten (5 november) för att framförallt stärka rygg, mage, armar och händer, men även benen.

Mina främsta svagheter i nuläget är att armarna och händerna domnar, och fingrarna blir på tok för svaga i ett allt för tidigt skede. Något jag får skylla på alldeles för många timmar framför tangentbordet…

Hoppas vi ses i skogen!

LÄS ÄVEN: Målet i kåsan är målet: Förberedelserna fortsätter

LÄS ÄVEN: Målet i Novemberkåsan är målet