Det var Dougie Lampkin, tolvfaldige världsmästaren i Trial, som vann Hells Gate, som var den första tävlingen i Xtreme Enduro VM. Graham Jarvis nådde fram till toppen av djävulens port strax efter honom och sedan ... ingenting! För första gången i det stenhårda racets historia var det bara två hjältar som tog sig hela vägen upp till toppen.

I startfältet fanns många erfarna extremförare, såsom Taddy Blazusiak, Andreas Lettenbichler, Dougie Lampkin och Graham Jarvis.

Visserligen är Hells gate klassat som en av världens extremaste endurotävlingar, och även Taddy Blazusiak (som vunnit tävlingen de två senaste gångerna och har många andra titlar färskt i minnet) tvingades bryta efter en krasch som åsamkade allvarliga skador på hans motorcykel.

Även erfarna och erkänt duktiga förare såsom Alessandro Botturi och Mario Rinaldi tvingades ge upp: den första också på grund av ett fall och den andra eftersom "han inte var på humör” . Nästa att tvingas ge sig var Paul Bolton, men även några andra gav upp under de första fyra varven på morgonen, så många som i början på eftermiddagen kunde vi räkna bara fyrtiosex ryttare på hundra och tre som var på morgonen.

Egentligen var den första etappen av loppet inte menad att vara så svår, åtminstone var det vad tävlingsansvarige Fabio Fasola sa! Men den regniga vädret på fredagen gav nog den lilla extra krydda till den redan svårforcerade banan.

Början av den andra fasen inleddes klockan 15:00, och en grupp på de trettio bästa förarna var fortfarande med för att fajtas under de kommande fyra varven, ännu hårdare än på morgonen. Direkt efter första svängen, förstod de alla att det skulle bli riktigt tufft. Steg för steg gav allt fler förare upp alltmedan de andra kämpade vidare genom välkända avsnitt av Hell's Gate; Salamadra Muskogee, Cascata och Laghetto.

Plötsligt hade Graham Jarvis skapat sig en lucka på 28 minuter till tvåan Dougie Lampkin. Men i takt med att det blev allt mörkare minskade gapet mellan de två förarna. Vid foten av “Hell´s peak” ledde fortfarande Jarvis, men han begick några misstag och snart var han omkörd av Doug Lampkin.

Där på toppen av den minst sagt extrema backen stod självaste Fabio Fasola och väntade på dem. Lampkin var snabbare att använda hjälp från allmänheten och var den som snabbast uppför berget. Och plötsligt så hade den tolvfaldige världsmästaren i Trial även en vinst i Hells gate i bagaget.