Eftersom jag är en snokande jäkel kan jag inte motstå att strosa runt i depån efter att jag testat den nya Honda CBR600RR med elektroniskt kontrollerade kombibromsar med ABS på Losail's depåparkering, för att se vem och vad som åstadkommer allt detta oväsen.

När jag slinker igenom ett av de tomma garagen och ut i 28 graders Qatar-solsken möts jag av en surrealistisk syn: Superbikeföraren Johnny Rea plus världsmästaren i Supersport, Andrew Pitt, och BSB-tvåan Leon Haslam. Alla står där och skränar högljutt om nya Fireblade och CBR600RR som de precis har pressat stenhårt med på banan, precis så där som vi marodörer gör efter den där härliga söndagsturen eller en skojig bandag.

De bär hjälmar och öronproppar och är i race-läge. Imorgon lär de hålla en lite striktare linje - trots allt har de betalt för att säga hur bra dessa motorcyklar är. Men det finns en röst jag kan höra över alla andra: Johnny Rea:s. Han sitter på CBR600RR och har ett äckligt flin lika brett som öppningen i hans Arai. Han är inte i Honda-mode just nu och vet onekligen inte att någon annan lyssnar utom hans racekompisar. "Jag kan inte tro att det här är en landsvägscykel!", skriker han ut. När någon av de absolut bästa inom Supersport-VM säger så om en motorcykel, säger det i stort sett allt du behöver veta om hur bra 2009 års CBR600RR egentligen är.

CBR600RR utan ABS
Det är en hel del snack om det nya elektroniskt styrda kombibromsarna med ABS hos nya CBR600RR, och det med rätta. För precis som hos nya Fireblade (som också försetts med det nya bromssystemet), är det första gången en supersportmotorcykel försetts med ett sådant smart och revolutionerande bromssystem (och nej, BMW HP2 Sport räknas inte som en supersports eller superbike med sina 115 hästkrafter på bakhjulet). Men vid sidan om detta är nya CBR600RR med en hel del annat nytt för året (läs mer om dessa nyheter i separat ruta nedan)

Den har de lättare monoblockbromsarna från Fireblade, även om några gram här är försumbart när man betänker att min högra stövel, som jag var tvungen att flytta från mitt incheckade bagage till handbagaget på Qatars flygplats för att slippa betala övervikt, väger ett kilogram. Det motsvarar en påse med socker på varje fot!

Istället är den stora förändringen den ökade motorstyrkan mellan 6000 rpm till 10000 rpm, som gör den redan flexibla, lättkörda och lätta Supersportmaskinen ännu bättre lämpad för vardagligt bruk. Detta har åstadkommits med hjälp av ett nytt avgassystem, topplock och kolvar.

Tyvärr, för det här testets skull, kan jag inte säga om allt detta hårda arbete har stärkt mellanregistret eller inte. Runt på den mycket snabba Losail-banan måste du "varva nötterna av motorn" om du vill ha skoj och få till bra varvtider. På den här stora, öppna och sterila MotoGP-banan känns det som att du har valt backväxeln då motorn varvar under 10000 rpm och du känner dig tvingad att växla ner ett par hack för att få upp tempot igen.

Så vi måste vänta tills vi kör den på landsväg för att se om den extra motorstyrkan är märkbar där. Men det är ingen större panik, eftersom vi redan pratar om en av de bästa supersportmotorer i klassen till att börja med, så även om förändringarna endast är mycket små är det fortfarande en fantastisk maskin.

Men konkurrensen är minst sagt tuff. Jag har nyligen provkört nya Kawasaki ZX-6R, som är en fantastiskt lättkörd maskin. Dessutom har vi redan provkört nya Triumph Daytona 675, som är bättre än någonsin. Bortsett från motorstyrka är CBR600RR fortfarande en av de mest spännande motorcyklar i världen att köra.

På bana försöker CBR600RR uppmuntra dig till att pusha allt hårdare och trots detta känns det inte det minsta osäkert. Motorkraften levereras linjärt och förutsägbart. Känslan från däcken förstärks genom den suveräna fjädringen, det balanserade chassiet och ger dig feedback som berättar allt du behöver veta om däcksgreppet för stunden. Bäst av allt är Hondans orubbliga stabilitet.

På Losails snabba start- och målraka kan du köra med ena handen bakom ryggen utan att CBR600RR kommer att svikta det minsta. Och i kurvorna sviktar den inte det minsta heller, och låter dig pressa ner den i en oerhörd vinkel utan minsta dramatik.

Även utan det kombinerade ABS-systemet är CBR:s stabilitet utmärkt och fortsätter att så vara även när du släpper bromsen och satsar på att klippa kurvans apex. Bromsa endast med frambromsen och Hondan niger fram och bakhjulet snuddar knappt vägbanan, men bakdelen viftar inte omkring som en upphetsad valp, så som hos en R6:a exempelvis.

För att sammanfatta CBR600RR utan kombibromsar med ABS, är det fortfarande en otrolig maskin som uppmuntrar dig att pressa den till sin yttersta gräns med hjälp av dess stabilitet, vänliga motor, balanserade hantering och kraftfulla bromsar. Den smickrar dig och lurar dig att tro du är en riktig racinghjälte. Och även om du är en racinghjälte som Johnny Rea, är det fortfarande strålande kul också. Men det blir bättre ...

CBR600RR med kombinerade ABS
I provkörningen av 2009 års Honda CBR1000RR Fireblade gick vi in i detalj om hur det kombinerade ABS-systemet fungerar. Det främsta målet för systemet är att först göra cykeln stabilare under bromsning (kombibroms-systemet) och att hindra hjulen från att låsa sig i en nödsituation (ABS-systemet).

Ute på banan känns C-ABS CBR600RR precis som standardcykeln, så sportshojfanatiker behöver inte oroa sig för att allt det roliga späds ut av detta säkerhetssystem, Honda har lagt ner en del krut på att dölja C-ABS komponenterna också, så bortsett från dess hastighetssensorer skiljer den sig inte utseendemässigt från en vanlig CBR. Systemet väger tio kilogram, men det är knappt märkbart under körning (Jag kommer återigen att tänka på hur tunga mina stövlar är!).

På en varm bana med asfalt som erbjuder bra grepp kommer du aldrig lyckas lura ABS-bromsarna, och det är i stort sett omöjligt att bromsa omkull om motorcykeln är upprätt, även om du kör av banan. Du kan däremot fortfarande tappa fronten i kurvorna om du bromsar för hårt och överbelastar framdäcket, precis som hos en vanlig cykel.

Vad du framförallt kommer att märka är den extra stabilitet C-ABS ger dig med hjälp av lite bakbroms också, trots att du endast använder den främre bromsen. För dig som är van vid att motorcykeln dyker kraftigt vid kraftig inbromsning (då endast frambromsen används) är känslan att cykeln i det här fallet är flackare och mer stabil i kurvorna, vilket känns lite udda till en början.

Jag körde en vända vardera med Andrew Pitt och Leon Haslam, och trots att de bara körde i ett tempo som är en bråkdel av den takt de normalt brukar, kändes det förtroendeingivande att hänga på dem in i kurvorna så hårt jag bara vågade, med förhoppningen att C-ABS skulle hindra mig från att bromsa omkull, sladda eller få bakhjulsstuds in i böjarna, helt utom kontroll, om jag tog mig vatten över huvudet.

Honda själva menar att C-ABS inte är något "prestationshöjande medel", men hursomhelst gav det mig mycket mer självförtroende att köra snabbt på banan. Jag påstår inte att jag var snabbare än på vanliga CBR, men jag behövde definitivt inte tänka lite mycket, utan kunde koncentrera mig på alla andra saker du måste göra för att köra både snabbt och säkert.

Jag önskar att det skulle vara möjlighet att stänga av C-ABS ibland, bara för att tillfredsställa det pubertala barnet inom mig. Efter att jag busat med standard CBR i depåområdet under början av dagen, insåg jag att skulle vara dagens sista sladd och stoppie, eftersom vi skulle testa C-ABS-versionen för resten av dagen.

=Modifieringarna hos standard CBR600RR av 2009 års modell lär märkas framförallt på landsväg, där den påstådda ökningen av vrid mellan 6-10000 rpm lär göra den redan flexibla motorn ännu bättre. Den är fortfarande samma lättkörda, välpolerade, smidiga och sensationella CBR600RR vi alla har kommit att älska i år. Den är snabb, sexig och otroligt lättkörd. C-ABS-versionen gör den redan fantastiska CBR ännu mer stabil och kan komma att rädda ditt skinn om det oförutsedda skulle inträffa. Dessutom ska vi inte förringa att CBR600RR var 2008 års bästa supersportmaskin.