Kawasaki går ut hårt med lanseringen av Z800 och erbjuder även modellen Performance Edition. På hemsidan meddelar man att "med Kawasaki originaltillbehör tar Performance Edition streetfighter attityd till nästa nivå". Här kan du läsa Anders Holmqvist utvärdering av den kaxiga nakenmodellen.
Går man ett varv runt hojen ser man att man jobbat ordentligt med designen för att skapa attityd. Det är transformer-look kombinerat med japanska manga-inslag. Enligt uppgift har Kawasakis designteam jobbat hårt för att hojen ska se bra ut från alla vinklar. Spontana kommentarer jag hör från folk omkring är ett argt bi eller en uppretad tjur.
Motorn är en vätskekyld radfyra på 806 kubikcentimeter. Ökad slagvolym via en större cylinderdiameter uppges ge ökad prestanda vid alla varvtal. Vridmomentet i mellanregistret lär ha ökat, vilket ska ge en förbättrad användbarhet i vardagen. Toppeffekten uppges till 113 hästkrafter vid 10200 varv, och maximalt vridmoment 83 Newtonmeter vid 8000 varv.
Bränsleinsprutningen har vad Kawasaki menar är ultrafina insprutare och 34-millimeters spjällhus från Mikuni med sekundärspjäll som tillsammans ska bidra till ett mjukt effektuttag.
Ramen är en stålrörskonstruktion med separat ram för motor. Vidare består chassiet av en 41-millimeters inverterad framgaffel med justerbar returdämpning och fjäderförspänning. Bak finner vi en bottenlänks Unitrak med gasdämpare med piggyback reservoar och steglös justering av returdämpningen, och fjäderförspänning. Tack vare den externa gasbehållaren förbättras kylningen. Infästningen för bakre stötdämparen är även flyttad åt vänster för bättre balans vänster-höger.
Sittställningen är skönt upprätt med ett bra grepp kring det breda styret. Man sitter ganska djupt i hojen med uppdragna fötter. Den känns busigt aggressiv. Den bakre kutsen pekar högt upp i himlen vilket gör att man får vara ordentligt vig när man svingar över benet, om man inte vill fuska och kliva upp på fotpinnen med stödet nere. Annars är det lätt att dra några fula repor i lacken på den väldesignade performance-look kutsen.
Instrumenteringen har tre LCD-skärmar med varvräknare, bränslemängdmätare, återstående körsträcka samt indikator för ekonomisk körning. Hastighetsmätaren är tydlig och lättavläst under körning med tydliga siffror. Men varvräknare i mitten med staplar känns inte lika tydlig som en stor klassisk analog visare. Backspeglarna funkar okej men är inget att häpna över.
Z800:an är rolig att köra. Den drar iväg ur korsningarna med en skönt sugande acceleration. Den 4-cylindriga motorn drar jämt och fint ända upp till varvräknarens rödmarkering.
Kopplingen är vajermanövrerad och växellådan är sexstegad. Det större bakdrevet (43T >> 45T) bidrar till bättre acceleration.Växlarna smäller i en efter en fint, men kopplingen är ganska tungjobbad. Den klassiska vajerkopplingen saknar lägesjustering på greppet (dvs. bara ett default-läge) och är inte särskilt bekväm, men den gör vad den ska.
Körställningen är perfekt för snabba kurviga småvägar. Men hojen är ganska understyrd. Sitter man bara rakt i linje med hojen i kurvorna vill den gärna räta upp sig och gå rakt fram. Hänger man däremot in ordentligt i kurvan blir hojen otroligt busig och kvick. Men det krävs att man jobbar runt på hojen för att få riktigt skönt flyt vid busig körning på små kurviga vägar.
Dubbla fyrkolvsok greppar om de två 310-millimeters vågformade skivorna fram medan ett enkolvsok och en 250-millimeters bromsskiva bromsar bak. ABS är standard. Bromsarna är dock lite av en besvikelse. Frambromsen är tung och saknar finkänsla. Man får nypa i ordentligt för att få vettig kontroll. Och första intrycket av bakbromsen är att den inte finns. Jag får väldigt lite respons från bakhjulet vid inbromsning. Men allt är ju relativt, det är klart att det finns bromsar som fungerar...
Vid vanlig jobbpendling sitter man utmärkt på hojen och motorn drar fint vid rödljusen. Men när man ligger i konstant hastighet på låg fart mellan 50 och upp mot 70-80 protesterar den märkbart. Motorn ligger liksom och harklar sig, märkbart uttråkad av enformig körning. Så fort man vrider det minsta på gasen och accelererar går hojen hur jämnt och fint som helst, men när man sen igen håller jämn fart så känns den missnöjd. Jag ligger i 70 och får växla ned till trean för att få upp varvet över 5000 rpm, först då drar den jämnt och skönt vid konstant gas. Men i motorvägsfart är det inga problem då varvet på högsta växeln ligger kring 6000 och motorn drar fint och skönt.
Den lilla extra Performance Edition-kåpan över lyset ger förutom en cool look en avslappnad körställning där luftmotståndet över bröstet är ganska lågt samtidigt som luftströmmen över hjälmen är skönt ostörd. Ingen ryckig turbulens som stör. Original-varianten av Z800 utan den extra kåpan är dock inte provkörd så om det är någon skillnad kan inte sägas. Något som däremot är säkert är att kåpan inte gör någon som helst nytta vid ordentligt överraskande regn. Inom någon minut har allt vatten du passerat samlats upp i en punkt där dina ben sammanstrålar. Mindre kul!
Som sagt, hojen är kul att köra aktivt. Man sitter avslappnat med bra kontroll via det breda styret. Motorn accelererar iväg hela paketet ordentligt, men de 4-cylindrarna gör att det inte smäller till lika rått som exempelvis hos en stor encylindrig enduromaskin. Körställningen gör ju att man gärna bara skulle vilja slå till på gasen och få upp den på bakhjulet i 50 km/h, men den effekten uteblir om man inte börjar växla ned och provocera ordentligt.
Grundversionen av Z800 kostar 95,900 kronor. Kawasaki Z800 Perfomance Edition kostar 104.000 kronor. Då ingår färgkodad sadelkuts, tank-pad, "kåpglas" och Akrapovic ljuddämpare av kolfiber eller titan. För modellen har Kawasaki förhandlat till sig en fömånlig märkesförsäkring från 2 968 kronor. Kontakta din Kawasaki-återförsäljare för mer information.
FILM MED KAWASAKI Z800