Mattias Särnholm är kanske mest känd som programledare och snickaren i ”Roomservice”, och högaktuell i ”Sofias Änglar” på Kanal 5. Mattias är även egenföretagare och driver bland annat designfirman Note Design Studio Dessutom. Vid sidan om allt detta finns ett genuint motorcykelintresse som funnits sedan barnsben, och fort i skogen får det gärna gå…

Mattias bor i ett hus i Enskede strax söder om Stockholm tillsammans med sin fru Ida och deras son Erik och dotter Ebba.

-Allt som brummar gillar jag… Det har varit mest motorcykel. Men även lite snöskoter, och det händer även att jag kör lite kart emellanåt, berättar Mattias.

-Jag har alltid, alltid, älskat motorsport. Jag stod och suktade efter allt som hade med motor att göra, i synnerhet motorcyklar. Jag stod alltid och hängde och kollade hur fort dom gick på hastighetsmätaren, fortsätter Mattias.

Exakt varifrån det brinnande motorintresset härstammar från kan inte Mattias svara på. Det var ingen i familjen eller bekant som körde motorcykel, utan intresset för motorfordon och motorcyklar i synnerhet verkar bara ha funnits där sedan födseln

-Jag tog körkort så snart som jag fyllde 16 år. Eftersom jag fyller år i november fick jag vänta hela säsongen. Och det kändes riktigt orättvist med tanke på alla kompisar som fyllde tidigare på året och som redan hunnit köra hela säsongen, säger Mattias.

-Men sedan tog det fart på den nyinköpta Zündapp KS125 som jag körde ihärdigt med tills jag blev körkort för tung motorcykel. Då blev det en vinröd och vit Suzuki GSX750EF, men den var skittråkig och efter cirka en månad bytte jag till en Suzuki GSX-R750 istället. Något år senare köpte jag en 1100R. Då var man värst, och jag körde som en riktig buse. Jag hängde med på en och annan bankörning, men framförallt blev det landsvägskörning, berättar Mattias.

-Jag har kört en del på bana med motorcykel, men mest bara ”gungat” runt, utan att tävla. Men under mitten av 1990-talet så satsade jag ganska mycket på enduro, det blev en del SM-deltävlingar. Jag var väl aldrig någon stjärnförare, men kul hade jag, och det gick väl hyfsat fort när det gick som bäst. Det blev inga placeringar att tala om, men jag gjorde mitt bästa och sedan räckte det väl inte riktigt hela vägen fram alla gånger, förklarar Mattias.

-Jag ville egentligen börja köra på bana och tävla ordentligt men det ville sig inte riktigt ekonomiskt, så då blev det enduro istället. Det här var någon gång under början av 90-talet, och sedan tog det ju ett par tre år att få upp tempot och sedan någon gång under åren 94-96 körde jag som mest, fortsätter han.

Enduro är en sport där det oftast ställs höga krav på god uthållighet hos både förare och motorcykeln.

-Fort men inte så länge var väl min melodi. Och i många tävlingar låg jag med bra i början men sakta men säkert framåt lunch började jag tappa fokus, fart och placeringar. Och rent allmänt, även vid landsvägskörning, var jag gasglad, men det har lagt sig nu, säger Mattias lite finurligt…

-1997 fick jag min dotter, och någon gång där så började jag trappa ner. Sonen Erik är född 1999 och då gjorde jag min sista rejäla vurpa. Efter att jag landade lite galet efter ett hopp under ett träningspass hamnade jag huvudet och fördes till intensiven. Då mins jag att min fru satt där med vår nyfödda son och vår tvåårige dotter som inte förstod alls varför pappa låg där med slangar kors och tvärs. Efter det blev hojen stående något år, innan den såldes, berättar Mattias.

Under ett antal enstaka tillfällen har jag kört lite på skoj sedan dess, ända till nu i höstas då det var dags att köra Gotland Grand National, för sjätte gången i ordningen.

Innan årets GGN hann Mattias med fem träningspass, vilket är på tok för lite om man ska ha bra förutsättningar. Trots det gick det ju onekligen tämligen bra för motorcykelfantasten i lerbadet.

-Faktum är att jag aldrig egentligen haft en riktigt bra omgång på GGN tidigare, förutom nu senast då jag körde med Suzuki RMX450. Det är nog antagligen så att det är min bästa placering i tävlingen någonsin. Jag körde fem varv på 3 timmar och 29 minuter. Jag var rejält seg på slutet eftersom jag hade tränat alldeles för lite, berättar Mattias.

-Efter GGN, och under vintern har det blivit ett par snöpass i hemmatrakten, men bara för att det är roligt. Att köra motorcykel i skogen är härligt, och landsvägskörning lockar inte, fortsätter han.

Men alla motorcykelminnen för Mattias del är inte roliga. I alla fall inte då dom precis hade inträffat...

-Under en sväng från Västerås i ösregn färgade mitt röda Dainese-skinnställ av sig så pass att min favorittröja därunder blev knallröd och alla andra klädesplagg jag bar blev kraftig missfärgade, säger Mattias.

-En annan skitdålig upplevelse med motorcykel var för massa år sedan då jag körde till Sunne. Jag bar en ryggsäck på ryggen och blixtlåset gick sönder varpå alla kläder som låg där i flög ut längs med vägen. När jag kom fram hade jag inget ombyte, förklarar Mattias.

Ett av de härligaste motorcykelminnena för Mattias del är från tiden då Mattias och hans fru Ida precis hade träffas och de var nykära. Det hela utspelade sig i samband med att Mattias körde Gästabudsenduron i Nyköping.

-Min kompis som normalt brukade hjälpa mig med servicen kunde inte hänga med, så då tog jag med mig min nyvunna kärlek som tankvärdinna istället. Jag hade gett henne instruktioner om att jag antagligen skulle vara lite stressad när jag skulle dyka upp i depån, och när jag kommer in öppnade jag tanklocket, medan hon skulle fylla på bensin samtidigt som jag skulle passa på att byta handskar. När jag väl dök upp i depån stod Ida där och visste inte riktigt vad hon skulle hjälpa till med, berättar Mattias.

-Trots detta körde jag en av mina bästa tävlingar. Jag kom trea i elitklassen och hamnade på pallen, och detta antagligen på grund av någon slags extrakraft till följd av att Ida var där. Så jag rekommenderar alla att ta med sin nyvunna kärlek till nästa tävling, för då blir man extra stark, förklarar Mattias.

Att Mattias är tämligen gasglad står tämligen klart. Men på önskelistan står även en motorcykelresa av det äventyrliga slaget.

-Jag har en dröm, och jag hoppas att kunna göra slag i saken. Jag vill åka ner på en äventyrsresa till Patagonien under 14 dagar. Jag skulle vilja åka ner och göra Patagonien med motorcykel och tält. Ingen chartrad resa utan något på egen hand i goda vänners lag, avslutar Mattias och drömmer sig bort…•